– Men det blir en fortsättning, sa socialnämndens ordförande Anne-Lie Liljedahl, som tillsammans med socialsekreterarna var på plats.
Under en uppsökande verksamhet i förra veckan söktes migranterna upp och bjöds in, och även affischer sattes upp.
– Vi har ju ett ansvar för alla kommuninvånarna och när det gäller EU-migranterna är det många som undrar vad vi egentligen gör. Men det finns en djup skepsis mot myndigheter hos de här människorna. De kommer inte hit om vi inte särskilt uppmanar dem. Nu lyssnar vi: Hur mår de, vad behöver de? förklarar Anne-Lie Liljedahl.
Det rådde öppet hus mellan kl 16 och 18, och redan före kl 16 hade många kommit. När ytterligare en grupp hämtats till Socialkontoret fylldes foajén av mer än 30 personer, varav många barn och alla från Bulgarien, det land som i Motala är mest representerat bland migranterna.
Vad kan ni ge dem?
– Vi kan ordna mat för dagen, hjälp med hemresor och akut tak över huvudet men inga stadigvarande boenden, säger Anne-Lie Liljedahl.
Motala är den kommun i Sverige som har flest barn bland de tiggande migranterna, vilket enligt Liljedahl beror på att de bulgariska familjerna till skillnad från till exempel de rumänska kommer hit familjevis och tar med alla barnen. Det är främst barnens välfärd Socialkontoret är intresserat av att ta reda på.
1:e socialsekreterare Lilane Egnell var den som tillsammans med Anne-Lie Liljedahl via tolk ställde frågor till migranterna. Hon fick veta att alla har boende ordnat och att allt som behövs finns. Men de pengar som man lyckas tigga ihop räcker i stort sett bara till hyran.
– Hygienartiklar och ibland mat får vi till skänks, sa migranterna, och flera uppgav att många Motalabor är vänliga och generösa.
Skepsisen gentemot myndigheter gjorde sig delvis gällande under kvällen. Temperaturen i foajén steg när många av besökarna började undra vad man egentligen gjorde där.
– Det är första gången vi gör det här och vi vill veta era allmänna behov nu. Vi kan boka tid med er för enskilda samtal senare sa Lilane Egnell.
– Men vi är bara två, tre familjer här, hävdade en man i rullstol.
Lösningen blev att den sista timmen under kvällen ägnades åt enskilda konsultationer.