Enligt Iris Dahlin från SLU är det få bönder som odlar sojabönor och lupin i Sverige.
Odlingen är del av Sveriges Lantbruksuniversitets (SLU) projekt PADISOL (Participatory design of innovative crop management strategies for lupine and soybean production in organic farming).
Enligt Iris Dahlin från SLU är det få som odlar sojabönor och lupin i Sverige idag. Ett av projektets mål är att få till en ändring på det.
– Vi har haft problem med rotröta i åkerböna och ärtor, de största proteingrödorna i Sverige. Det blir mer och mer problem eftersom vi odlar det för ofta. Det är en svampsjukdom som stannar i jorden och gör att de avkastar mindre, säger hon och fortsätter:
– Lupin och soja är inte värdväxt för sjukdomen, då kan man fortsätt ha proteinväxter i sin växtföljd. Nu när det är krig är det också bra att vara oberoende av importen, att man producerar eget proteinfoder och eget livsmedel.
Projektet startade i november i fjol och ska pågå under två års tid. Mats och Philip är långt ifrån de enda om är med – 30 lantbrukare runt om i landet har hakat på och ytterligare tio mjölkbönder ska testa att odla soja på lite större arealer.
Under vägledning av SLU-forskare får lantbrukarna testa att odla grödorna, tanken är att allas erfarenheter ska samlas ihop, och sedan kunna fungera som odlingsanvisningar för andra bönder.
– Vi gör det mest som experiment och för att lära oss själva. Vi har lagt ner massor med tid på det här, framför allt med maskinerna att skruva om och greja, säger Mats.
Mats Weinesson är en av de bönder i Sverige som nu testar att odla soja och lupiner. Här står han bland sojaplantorna.
Han berättar att de har odlat många olika grödor på gården genom åren, nu kan de alltså även lägga till lupin och sojabönor på cv:t.
– Det är två sorters lupin, vi har sått på olika sätt för att testa. Tidigare har vi odlat mycket potatis och morötter, vi har kvar de maskinparkerna så vi testar med dem. Vi har laborerar lite med dem.
Här växer lupiner - en sort som går att äta.
Lupinen som odlas är inte den färgglada giftiga blomsterlupinen, utan den ettåriga smalbladiga lupinen, Lupinus angustifolius, som går att använda både till foder och livsmedel. I år sådde man egentligen lite för sent, men Mats har siktet inställt på nästa år.
– Nu har vi maskinerna färdiga så vi kan vi så i tid.
Mats Weinesson öppnar lupinbönor. Det smakar ganska likt ärtor. Lupinen som odlas är inte den färgglada giftiga blomsterlupinen, utan den ettåriga smalbladiga lupinen, Lupinus angustifolius, som går att använda både till foder och livsmedel.
Kan ni tänka er att fortsätta med detta om det slår väl ut?
– Absolut, det är ingen som odlar nu och om man är på i början och det blir efterfrågan så visst kan man tjäna pengar ändå. Tills det blir för enkelt att odla och för bra betalt.