Enligt simlärare Maria Hörlenius brukar personalen i kassan alltid fråga ungdomarna om de kan simma när de kommer. Ofta svarar de ja, även om de inte kan simma. Eftersom de heller inte fått någon kunskap på sina HVB-boenden om vilka hygien- och säkerhetsregler som gäller i ett badhus har det hänt att vissa försökt hoppa i bassängen i kalsonger eller långbyxor. Att ständigt förklara vad som gäller, när det dessutom råder stora språkförbistringar satte press på personalen. Samtidigt var de oroliga över att en olycka skulle kunna hända med tanke på att bassängen på det djupaste området är 3,80 meter. Enligt Maria har ungdomar till och med nekats till att fortsätta bada när de inte följt simhallens regler.
– Vi kände att vi måste göra något och har diskuterat det här många gånger på våra arbetsplatsträffar, säger Maria Hörlenius.
Med stöd från ledningen och bildningsförvaltningen startade i januari en kvällskurs för nyanlända ungdomar och inom kort startar ytterligare en. Syftet är att ungdomarna, när de blir fullt simkunniga ska kunna slussas ut i den stora bassängen. Därefter fylls simgruppen på med nya deltagare. Behovet är mycket stort enligt Maria som nu även tagit hjälp av en kollega, Emil Simonsson, för att hinna med och för att kunna dela upp deltagarna mellan sig utifrån kunskapsnivå. Samtidigt som de är glada över att kunna hjälpa fler till simkunnighet, vilket är ett krav för elever i den svenska skolan, känner de också en stress över bristande utrymme. Hur många nyanlända i kommunen som är i behov av simundervisning i dagsläget är oklart men det finns helt klart ett tryck. Även gymnastiklärare på högstadiet och gymnasiet har börjat boka in sig på lediga tider i simhallen för att kunna förbättra simkunnigheten hos elever som behöver det.
– Problemet är att vi har för trångt och det blir tufft för oss också, säger Maria.
För att kunna kalla in mer personal vid behov har bildningsnämnden avsatt 200 000 kronor för 2016, enligt fritidschef Åsa Grellsgård. Även i fjol fick verksamheten ett bidrag.
Antalet nyanlända i Motala innebär ett hårt tryck på många andra av bildningsförvaltningens verksamheter, inte minst skolan.
– Men simhallen är speciell, här kan det gälla liv, säger hon.
När tidningen besöker tisdagsgruppen är det bra fokus på lektionen. Vissa kan redan simma ganska bra, en del vill visa att de kan och ytterligare några ger uttryck för sin oro över att flyta i vattnet. Maria och Simon pratar tydligt och sakta och använder kroppen till stor del för att förklara hur övningarna går till. Just idag finns en tolk med på plats, men det är inte alltid så.
– Att göra sig förstådd är svårast. Roligast är när man kommer till det steget att de kan simma, säger Maria.
– En del blir så glada, de ropar och vinkar för att visa vad de kan, säger Emil.
MahdiQuorbani, 15, berättar att han mest badade i hav och sjöar tidigare i sitt hemland Afghanistan.
– Det är jätteviktigt att kunna simma. Jag har lärt mig mycket här. Simlärarna är duktiga att lära ut, säger han.
Soraya Muhammedi som jobbar med killarna på HVB-hemmet förklarar att de i sina hemländer inte fått någon simundervisning alls. Därför är det så värdefullt att få lära sig det i Sverige.
– De mår jättebra efter simlektionen och har kul när de kommer hem och kan berätta för de andra. De sover bra och får också bättre självförtroende, säger hon.