Nour får lämna sin anställning

Nour Yones Adel möter dagligen nyanlända på Via Ekenäs i Motala. Hon har själv fått kämpa för att kunna lämna en hederskultur bakom sig. Att tidigt börja diskutera svenska lagar, traditioner och normer för att kunna integrera sig, säger hon, är oerhört viktigt.

Nour Yones Adel planerar att utbilda sig till socionom.

Nour Yones Adel planerar att utbilda sig till socionom.

Foto: Rita Furbring

Motala2019-02-15 06:00

Den integrationsledaranställning som hon haft i ett år på Via Ekenäs, tillsammans med ytterligare tre personer från andra länder, upphör inom kort. Nour och hennes kollegor har träffat många människor som haft bristande kunskap om det svenska samhället. De har fått information om hur de skaffar ett bank-id, men inte vad konsekvenserna blir om man begår ett hedersmord eller könsstympar sitt barn. Diskussionerna, menar Nour, har saknats.

– Jag fick själv veta att jag hade rättigheter när jag kom hit 2013, men inte vilka. Jag vill att svenskarna förstår hur stor skillnad det är mellan information och diskussion.

Och så länge män och kvinnor på SFI bara träffar egna landsmän kan inte någon integration ske, anser Nour.

– Det gör bara normer starkare och starkare.

Hur skulle du själv vilja förändra det?

– Det behövs orienteringskurser för vuxna. 50 procent av tiden bör man jobba med religion, kultur och samhälle och 50 procent med språket. Det gäller att så snabbt som möjligt få till diskussioner. Majoriteten vill förstå och ändra sig.

Nour säger också att det är viktigt för vuxna att känna till hur skolan är uppbyggd med barns rättigheter. Om de inte gör det hamnar barnen ofta i kläm mellan två världar, en i skolan och en hemma.

Hon är nu oroad över vad som ska hända när integrationsanställningarna upphör. Under året har flera föreläsare gästat Via Ekenäs, från bland annat Kvinnojouren, Ungdomshälsan och integrationsenheten Bryggan. I somras ägnade deltagarna också en hel månad åt samtal om hederskulturer.

Att invandrare själva har hållit i diskussionerna tror hon har varit avgörande i många fall.

– En svensk kan inte prata om hederskultur, det hotar identiteten. Om du kom till Syrien och fick välja mellan att prata med en svensk eller syrier, vem skulle du välja?

Vad har varit svårast med ditt arbete?

– Att kontrollera sig själv och inte visa känslor när män sagt att de ska döda sina döttrar, eller när en kvinna berättat att hon tänker könsstympa sina flickor. Vet de ens att man får fängelse för det i Sverige?

Det bästa med jobbet?

– När en kvinna som tidigare inte vågade prata med någon berättade för hela klassen om hur hon utsatts för könsstympning. Eller när jag kunnat stötta en kvinna som velat ta körkort att göra det.

Nours rädsla nu är att människor ska glömma samtalen.

– Vi har väckt upp tankarna, ska vi lämna alla nu?

Att själv tvingas flytta från Syrien 2013, säger Nour, är det jobbigaste som hänt henne. Samtidigt brottades hon också med beslutet att lämna sin man som hon gifte sig med bara 17 år gammal.

– Kvinnor från min kultur lämnar inte sina män. Det är jättesvårt och en skam för hela familjen.

Men Nour kom till Sverige tillsammans med sina föräldrar och då var hon gravid med sitt första barn.

Varifrån hon fått sin styrka är oklart. Trots starka normer, under hela hennes uppväxt, har hon tagit steget att bryta sig loss.

Hur har du vågat?

– Jag har känt att jag inte gör något fel. Jag vill ha mitt liv utan våld och stress och att min son ska se mig glad och nu har jag börjat lära känna mig själv på riktigt, säger hon.

Samtidigt erkänner Nour att hon är förvånad över att så få svenskar kan något om hederskulturer. Inte minst tjänstemän inom polismyndigheten. Det är hennes erfarenhet.

Hon har själv blivit utsatt för våld, men började reflektera över det först när hon lärde känna människor i sitt nya hemland.

– I vår kultur är våld vanligt.

Nour berättar också att målet för flertalet unga syriska flickor är att gifta sig, bilda familj och lära sig att sköta hemmet. Några drömmar om utbildning och jobb finns sällan. Själv vill hon nästa år börja studera till socionom. Beslutet, säger hon, börjar landa även hos hennes föräldrar. De har godkänt en flytt, trots att en ogift kvinna, av tradition, inte får bo på egen hand.

Nour återkommer gång på gång till sina föräldrar under samtalet. Hon medger att livet tillsammans inte är problemfritt och att hon kontinuerligt försöker prata med dem om det svenska samhället. Hennes pappa ska även ha sagt: "Nour, jag vet att du har rätt". Men normerna, igen, sitter så djupt rotade att han inte kan stå upp för henne.

– Min mamma och pappa är bra människor. Men varför finns det ingen som har pratat med dem?

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!