Tävlingen pågår i sex dagar och är uppdelad i nio kontrollstop, som de olika lagen behöver hinna till för att få fortsätta tävla.
Racet startade i söndags och sträcker sig från Darwin, högst uppe i norr, ner till Adelaide på sydkusten – en sträcka på 300 mil. När vi hörs under onsdagen befinner sig Carl ganska mitt i Australien, i Erldunda, som ligger ungefär halvvägs till mål.
Tidsskillnaden är 7,5 timme. Förmiddag för oss och sen eftermiddag för honom. Han och hans lagkamrater har lagom stannat för dagen och satt upp tält på en campingplats. Där de ska sova över natten.
Racet de deltar i är World Solar Challenge. Ett race med egenbyggda solbilar, alltså bilar som helt drivs av solenergi. I år deltar drygt 35 team som kommer från olika universitet runtom i världen. Varje team har själva designat, konstruerat och byggt sina bilar.
– Vi är inne på fjärde dagen, av sex. Vi började i söndags och hoppas vara framme på fredag om vi lyckas ta oss i mål, säger Carl Laurin.
I hans team är det strax över 30 medlemmar, varav 26 stycken är med i Australien. Fyra av dessa turas om att köra solbilen, en liten bil för en person, byggd för att vara så aerodynamisk som möjligt. Carl är en av förarna.
– Den är inte så bekväm. Den är väldigt liten så när man möter de stora lastbilarna här så känner man sig väldigt liten. Men väldigt rolig att köra och kul att uppleva.
Nu går det bra, men det gjorde det inte den första dagen – då hade de stora problem, berättar Carl. Problemet berodde på att elkomponenter till solcellerna strulade, men teamet lyckades senare att laga detta.
– Vi stod stilla i nästan två timmar. Men dag två, tre och fyra har vi kört på och tagit i kapp och hunnit till alla kontrollstopp.
Tävlingen går genom den Australiensiska bushen, med ett vackert landskap som ändrar sig längs resans gång.
– Från ganska mycket träd och växter i norr så blir det nu mer öken, säger Carl.
– I början var det väldigt varmt, vi hade 39 grader om dagarna, nu när vi åker neråt längs landet sänks temperaturen hela tiden.
Här har de stannat för kvällen och fällt upp solpanelerna för att ladda batterierna.
Teamet får köra mellan åtta och 17 om dagarna, därefter slår de upp tältläger.
– Det kan vara mitt ute i ingenstans utan nätverk och kontakt till omvärlden. Det är oftast längst motorvägen vid truckstops och så. Vi har med oss burkmat, lagar mat och förbereder för nästa dag helt enkelt.
– Igår hade vi lite buschfires (skogsbränder, reds. anm) som hade startat precis runtomkring oss, säger han och förklarar att det är ganska vanligt där ute i vildmarken. Teamet lyckades komma till en säker plats, så det hela gick bra.
Den här kvällen bor de dock på en camping och ska lyxa till det och äta på en restaurang.
Chalmers solar team, hela laget tillsammans med bilen.
Carl berättar att det är väldigt kul att delta.
– Man får träffa väldigt mycket folk från olika hörn av världen som har samma intresse och samma kämpaglöd att vilja ta sig i mål, säger han och förklarar att det är just att ta sig i mål som är den stora utmaningen, vilket inte alla gör.
– Många bilar går sönder och många får slut på el under vägen.
Själv har han givetvis förhoppning om att de ska ta sig hela vägen. De senaste dagarna har de dock legat på marginalerna berättar han.
– Men idag nådde vi ruttens högsta punkt, så nu har vi lite nerför hela vägen till Adelaide. Vi hoppas att kunna ta kontrollstoppet imorgon och sen även de sista som är kvar innan de stänger och ta oss i mål.