Med elva bidrag som låtskrivare och fem som artist är Alexander Bard en av landets mest förekommande namn genom Melodifestivalens historia. Men för honom har det bara varit steg på vägen mot något annat.
– Jag har aldrig brytt mig om att vinna Melodifestivalen över huvud taget. Det har varit en plattform för att få fram artister och låtar, säger han.
Betydde det inget att vinna med "En dag" som ung låtskrivare 1989?
– Njae, jag skrev ju hitlåtar med Tim Norell och Ola Håkansson redan innan. Jag hade haft flera ettor på Trackslistan så det var inte så nytt. Den första listettan som jag skrev var till Agnetha Fältskog och Ola Håkansson, "The way you are".
Melodifestivalen passar en viss typ av artist, menar han. Bland annat de som han själv var med och vaskade fram när han satt i juryerna för Idol 2011–2015 och Talang 2017–2020.
– Jag tror att Melodifestivalen passar bra för de här som gör Idol och Talang och vad fan programmen heter. De ska hitta på något nytt två år senare. De har svårt att hitta någon annan marknad. De har breakat i tv och då fortsätter de i tv. Så att gå från Idol till Melodifestivalen har varit en ganska smart strategi för många, säger Bard.
Han tar upp Måns Zelmerlöw som är tillbaka som tävlande i år.
– Han passar jättebra där. Han är ju en tv-stjärna. Ingen är intresserad av Måns Zelmerlöw artistiskt för hans låtar och hans uttryck. Han är ingen Håkan Hellström. Han är en tv-stjärna och då passar det bra med Melodifestivalen. Det är ett tv-program.
Även om det alltid har varit så, att det är ett forum för en liten del av musik-Sverige, tycker han att har det gått ännu mer åt det hållet på senare tid.
– Tv i dag jagar gamla tanter och småbarn. Ungdomar tittar inte på tv längre. Då är det väl klart att medan ungdomar konsumerar ny musik så är det ju inte det som de får i Melodifestivalen. Det blir farmor och småungarna som gillar programmet. Om du är 20 år gammal och musik är viktigt för dig så är Melodifestivalen det sista programmet i världen som du tittar på. Det har förändrats väldigt mycket.
Som artist har han deltagit med BWO, ett band som han säger att konceptet fungerade för. Men inte ens då var målet att vinna.
– Då plockade radiostationerna upp låtarna från Melodifestivalen som var hit-låtar direkt. Då var det bästa du kunde göra att komma tvåa, för då slapp du att åka till Eurovision och vara med och tävla där. Du fick din hit, du fick genomslaget och du hamnade på topplistorna. Det var det du ville göra.
Är det bara besvärligt att vinna?
– Ja, det är jättejobbigt att åka iväg nånstans och stå och sjunga någon låt i tre minuter i Azerbajdzjan eller vad det är. Det är ganska sällan som det lönar sig.
Alexander Bard berättar att musikproducenten Ola Håkansson fick upp ögonen för honom i början av 80-talet på grund av hans tidiga intresse för elektronisk musik.
– Det tyckte han var ballt hos mig och det var därför han övertalade mig att komma och jobba med honom på Sonet. Då lärde jag mig att skriva hitlåtar.
Tillsammans med Tim Norell bildade de låtskrivar-trion Norell Oson Bard, som fick stor betydelse för det svenska popsoundet i slutet av 80- och början av 90-talet.
– Vi blev ett bra team som skrev massor av hits i Sverige under tio år. Och några av dem var med i Melodifestivalen. Jag breakade och satte Andreas Lundstedt där första gången. Melodifestivalen passade honom. Martin Rolinski gjorde samma sak 15 år senare för att det passade honom. Men många artister har inte passat i Melodifestivalen. De flesta artisterna som Ola och jag jobbade med hade inget i Melodifestivalen att göra. Army of Lovers hade inget där att göra. De ska inte vara där.
Men Army of Lovers var ju med senare?
– Vi var med och gjorde ett spektakel 2013. Army of Lovers kan inte vinna Melodifestivalen, för premissen är att ett sådant band inte vinner en sådan tävling. Det var bara ett spektakel som vi ställde till med.
Var musiken med under uppväxten i Västra Ny?
– Ja, framför allt genom att jag lyssnade väldigt mycket på musik jämt. Jag köpte skivor tidigt. Jag spelade inte mycket alls – kanske sjöng lite, men jag var inte mycket musiker. Det var när jag kom till USA i slutet av tonåren som jag började hålla på med musik på allvar och lära mig att spela ordentligt. Sedan kom syntharna när jag var i 20-årsåldern. Det var när jag hade råd att gå och köpa en egen synth som jag började med musik och började skriva.
Det står på din Wikipediasida att du arrangerade konserter på Platenskolan, bland annat med Reeperbahn. Stämmer det?
– Det står så mycket skit på internet så du anar inte. Hälften av det som står på Alexander Bards Wikipedia är bullshit. Jag vet själv vad jag har gjort i mitt liv bättre än Wikipedia och jag har inte arrangerat konserter. Jag gjorde inget med musik förrän jag var 23.
I dag har det gått mer än tio år sedan Alexander Bard senast var med i Melodifestivalen. Och han har inga planer på att återvända.
– Jag har aldrig skrivit någonting till Melodifestivalen i sig och jag skriver inga låtar över huvud taget i dag. Jag är filosof i dag. Jag skriver böcker och åker världen runt med det – det är vad jag gör. Jag gjorde mina 25 år i musikbranschen, jag är färdig med det.