– Det har varit många motgångar genom livet, men jag är inte den som ger upp. Motgångar eldar på entusiasmen att utvecklas och göra saker bättre. Hade man böjt sig, hade jag inte suttit här idag.
Christian har en lång bakgrund som konsert- och festival arrangör och jobbar nu med ungdomar i Motala. I början av 00- talet lämnade Christian Motala för jobb i Linköping och studier i Hultsfred, varefter han flyttade till Stockholm och fann kärleken.
– Jag är en riktig Motalapatriot, men trodde inte jag skulle flytta tillbaka hit. Det var när vår dotter Bianca föddes som min fru Catrin och jag kände att vi ville ge samma uppväxt till henne som vi själva haft. Vi är båda från småstäder och flyttade till Motala
– Nu har jag två barn och de är mina pärlor. Det är ett äventyr och ett härligt kaos, det är superkul.
Christian växte upp i Motala under 90- talet och ser tillbaka på tiden som händelserik och betydelsefull.
– Jag var en riktig "gårdskille" och sprang runt på de flesta fritidsgårdarna i stan. Det bästa var att spela innebandy på Skogsborg, alla discon på "Oasen" och konserter i "Parken". Fritidsledarna betydde mycket.
Hur upplevde du den här tiden?
– Många menar att det inte hände så mycket för ungdomar i Motala då, men jag tyckte det hände jättemycket. Nittio procent hände i Folkets Park, det var lussevakor, discon och konserter.
Christian understryker betydelsen av Folkets Park, och tycker att det formade hela sin generation.
– Man smet ut för att gå på stora konserter där, sa till föräldrarna att man skulle sova hos någon polare.
Men musiken var inte det viktigaste.
– Alla suktade efter att något skulle hända och när det gjorde det, var alla där. Man lärde känna allt och alla.
I Varamon hände det mycket, däribland en konsert på en scen ute i vattnet.
– Jag spelade med mitt första band, "Aspect" där. Vi kanske inte var världens bästa band, men vi försökte i alla fall.
Det var alla konserter, fritidsgårdarna och studiefrämjandets musikhus som fick honom att börja spela musik och starta band.
– Vi fick tillträde till replokal och började lira.
Punk, Hardcore och Metal har genomsyrat Christians musikintresse sedan högstadiet och har sedan dess spelat i olika band, arrangerat konserter och festivaler inom genren. Det ledde till en utbildning och ett yrke som evenemangsproducent och eget bokningsbolag.
– Energin inom Hardcore fanns ingen annanstans, det är svårt att förklara. Det var ett fenomen just där och då. Man gick in för det med 300 procent.
– Vi ville ha kul, "härja" framför scenen och sno micken av sångaren. Det var ett "jäkla härj" på de där spelningarna, det var så vi ville ha det.
I Stockholm var Christian med och startade "Torpet ungdom", ett projekt som handlade om en trygg mötesplats och en aktiverad fritid. Christian berättar hur hans chef, Anneli, blev hans stora förebild.
– Hennes tankesätt har påverkat mig väldigt mycket "var dig själv och kör med raka rör".
Med denna bakgrund föddes hanns egna idéer om aktivitetshuset KA-ungdom i Motala. Även här med grundtanken om en trygg mötesplats för unga.
– Ingen är osynlig, alla ska bli sedda här. Vi jobbar mycket med respekt, att visa respekt för allt och alla. Man tar i hand, välkomnar och hälsar vid namn.
Christian drar paralleller till sina egna erfarenheter och sin egen ungdom.
– Man jämför såklart sitt arbetet nu med hur det var då, så är det.
Varför är roligast med ditt jobb?
– Ingen dag är den andra lik, det är roligt. Jag är hypersocial och hyperaktiv. Jag kan inte sitta still, det här är perfekt för mig.
Christian beskriver att hans idéer kan spreta åt många håll och att saker ska ske snabbt.
– En del kan nog tycka att jag är jobbig, men både politiker och chefer har litat på mig och mina urflippade idéer. "Släpp loss mig och se vad som händer".
Finns några motgångar?
– Den största motgången är att se begränsningar som egentligen inte finns. Att måla upp en stoppskylt som inte behöver stå där. Jag håller upp en grön gubbe och bara går, egentligen livsfarligt, skrattar Christian.
Vad är ditt driv?
– Driv? Det är roligt att jobba med ungdomar. Jag gillar när det händer saker, ett tänk utanför ramarna. De ser ofta begränsningar, vill göra saker men tror inte det går att ordna. Jag vill påvisa motsatsen, ingenting är omöjligt.
– I sommar kommer KA-ungdom vända upp å ner på stan.