– Jag var lotta när det var krig, säger Eeva Karjalainen som idag är 90 år och bor på boendet i Strömsborg.
Hon och Tauno Nikku, även han 90-årig Motalabo och som var telegrafist under kriget, fick nyligen medaljer för sina insatser.
– Jag var utbildad till telegrafist till flyget. Jag meddelade vilka ryska flyg som kom in över gränsen, säger Tauno Nikku.
Veterandagen
Den 27 april när det var veterandagen i Finland fick de medaljerna. På den här dagen brukar man nämligen dela ut medaljer till olika krigsveteraner. På Strömsborgs boende hade man naturligtvis dukat upp för fika för att gratulera de båda. För tillfället hade de satt på sig sina medaljer för att visa upp dem.
– Det blir en påminnelse om att man varit med, säger Tauno Nikku.
men att vara med om en sådan här historisk händelse sätter sig naturligtvis på näthinnan, oavsett om man skulle ha fått en medalj eller ej.
– Man glömmer det aldrig, menar Tauno.
Eeva minns också kriget klart.
– Jag minns ganska mycket. När man börjar tänka kommer det fram, säger hon.
Ryckte in som lotta
Tauno var arton år när han begav sig iväg till fronten och Eeva ryckte in som lotta vid sexton års ålder. Eeva hade alla möjliga slags sysslor som lotta. Hon hjälpte skadade, skrev brev hem åt soldater som inte kunde det, lagade mat och så vidare. Hon berättar om en uppgift där hon var på lite extra spänn.
– Jag stod uppe i ett torn och skulle vinka om det kom någon fiende. Jag var rädd, säger hon och tillägger att hennes pappa stod längst ned i tornet.
Även om Tauno menar att det var relativt lugnt där han var under kriget var det ändå obehagligt när små grupper av sabotörer från fiendesidan lyckades ta sig in bakom frontlinjen.
– Det var små grupper om fem-sex man som kom över och överraskade, uppger Tauno.
Gemenskap
Betänk alltså att Tauno och Eeva bara var arton respektive sexton år när de ryckte in. Det fanns ändå en gemenskap ute på fältet de kunde luta sig mot. För Eeva var många från skolan bekanta.
– Alla flickorna i skolan jobbade där, säger hon.
Tauno minns också hur hans gruppering såg ut.
– Vi var fyra man, jag hade fyratimmarspass att ta hand om alla meddelanden. Vi turades om, säger han.
Maten minns han tydligt också.
– Det var ingen lyx. Maten var enkel. Havregrynsgröt med saft kunde det vara, minns Tauno.