Ilonas oro är stor, stressen över att inte kunna göra något för dem hon älskar tydlig.
– Jag trodde inte, ända till igår jag trodde inte att det skulle bli krig.
På torsdagsmorgonen kablades nyheten ut. Ryssland gick in i Ukraina och i Ilonas röst är oron tydlig.
– Jag fattar inte varför Putin gör så här, varför Ukraina?
Ilona kommer från staden Pokrov, cirka 35 mil från Donetsk.
– Jag ringde mina släktingar, de säger att de har plockat ihop sina papper och packat väskor. De säger "vi sitter på väskorna, vi vet inte vad vi ska göra".
I staden finns ett stort kraftverk som, enligt släktingarna, blivit bombat och därför har de ingen el och inget vatten. Andra hon talat med säger att "nu är det krig på riktigt". Släktingar berättar hur de förbereder en flytt till skyddsrummet i källaren. Och pappa, han som alltid varit så lycklig för att han, till skillnad från sina föräldrar, sluppit att leva i krig.
– Nu är han jätteledsen, säger Ilona och tittar ut genom fönstret.
– Det är svårt att veta hur det är i Ukraina just nu. Det är kaos, överallt. Många försöker fly till småbyar som de tror inte ska vara platser som intresserar Putin. Men jag vet inte.
Ilona förklarar att Ukraina är så annorlunda mot Sverige. Många är fattiga och har inga reserver. Hon tror att ett krig kommer göra att hela landet stannar.
– Många lever från lön till lön, jag vet inte hur de ska klara sig. Problemet är att Ukraina aldrig varit i en normal situation. Folket litar inte på sina egna myndigheter, sina politiker. Men på riktigt, ingen bryr sig om det Ukrainska folket. Det blir bara sämre och sämre, säger hon och så kommer tårarna.
Ilonas tankar är hela tiden hos pappa, syskon, släkt och vänner i Ukraina.
– Deras största oro? De vet inte hur de ska leva, hur de ska göra, hur det blir om en timme.
På frågan om människor planerar att fly säger Ilona att den normala reaktionen hos människan är att skydda sig, och det gäller även i krig. Samtidigt är hon övertygad om att folket vill skydda sitt land.
– Ukraina vill inte ha krig. Vanliga människor i Ukraina, eller Ryssland, vill inte ha krig.
Ilona Kuzenkova berättar hur släktingar hon talat med säger att de packat väskorna men inte vet hur de ska göra, fly, stanna eller vad som ska hända.
Hon berättar om 2014 och Krimkrisen, hur de grät och hur folk protesterade mot Rysslands agerande.
– Men det bara fortsätter, det slutar inte. Jag förstår inte, jag förstår inte vad Putin vill.
När hon får frågan hur hon ser framåt blir hon tyst.
– Det är svårt. Men vad? Det blir bara sämre, säger hon, blir tyst igen och efter en stund säger hon:
– Det är jättesvårt att sitta i Sverige. Jag är med hjärtat med mina släktingar men fysiskt är jag inte med dem.