Camille Renaud och Martin Chorell lärde känna varandra genom musiken. Nu är de sambos och bor tillsammans i Tyskland.
I helgen var Martin Chorell och Camille Renaud på plats på innergården till Agneshögs serviceboende, för att spela trombon för de boende som satt uppradade i rullstolar och på parkbänkar i eftermiddagssolen.
Till att börja med var det bara några få i publiken, men efter någon enstaka låt hittade fler lyssnare ut till innergården för att höra Martin och Camilles spelande.
Vad är det bästa med att spela för publik?
– Det är när man märker att folk gillar det man gör. Det är väldigt tillfredsställande och jag tror att vi klassiska musiker ofta glömmer bort hur mycket det vi gör faktiskt uppskattas av folk, säger Martin.
När vi spelar konserter är vi så långt bort från publiken att vi inte märker hur mycket det faktiskt betyder för folk, fortsätter han.
– Framför allt i Tyskland har folk en väldigt stark relation till klassisk musik, men även här tycker folk om det.
Innan spelningen berättar han därför att hans förhoppning är att dagens spelning blir en fin överraskning för de som inte har fått någon vetskap om evenemanget, och han tillägger med ett skratt att han heller inte hoppas att någon blir störd.
Martin är ursprungligen från Motala och det var också där han fann sitt intresse för trombonspelandet.
– Jag började på musikskolan när jag var sju eller åtta. En lärare från musikskolan kom till min grundskola och presenterade instrument och jag ville spela. Sedan har jag aldrig riktigt slutat.
Att det blev just trombon var lite av en slump.
– Det var det som presenterades för mig. Det var inget aktivt val, utan jag fick den i handen och det passade bara, det var min grej.
Idag bor Martin tillsammans med Camille i norra Tyskland. Men Martins familj bor kvar i Sverige och nu är han och Camille här för att hälsa på.
Till att börja med är det bara några få i publiken, men när det börjar spelas hittar fler personer ut för att lyssna.
– Vi ville komma upp och hälsa på mina föräldrar och farföräldrar redan i mars, men precis då stängdes allt ner. Nu äntligen fick vi en lucka och kunde komma upp, och då tänkte vi att när vi ändå är här kan vi lika gärna spela lite.
Hans farföräldrar bor nämligen på äldreboendet i Agneshög.
– Just i de här coronatiderna har orkestrar fått tänka om mycket vad de ska göra, och då är det många som har spelat på äldreboenden.
Martin berättar att han och Camille ville ta musiken till dem som inte själva kan förflytta sig i dessa tider.
– I och med att jag fick kulturstipendiet i år också ville jag ge tillbaka lite och visa en tacksamhet till staden.