Mediumet Christoffer Cribbe från Uppsala, som har Terry Evans från tv-programmet Det Okända som sin mentor, erbjöd tjänsten gratis på nätet.Nyfiken på svar om Kull verkligen går igen på Sjöbacka, var följande drag självklart: att skicka in en bild från Gunnars vind.
Innan du läser vidare så vill jag understryka att Cribbe inte fick någon som helst information om vare sig mordet eller de påstådda spökerierna. Det enda som bifogades i text var min fråga: ”Vågar du dig på denna specialare?”
Här följer vår konversation, väl värd att begrunda.
– Oj, jag vet inte riktigt vad jag får till mig. Jag dras mot fönstret. Känns som något är fast däruppe.
Vad?
– Känns som en ung man, kanske en pojke. Ser kläder, lite som på Emil i Lönnebergas tid, om du förstår.
Ungefärlig ålder på personen?
– (tystnad) … Okej, det är en man känner jag nu … eller … nej, är det två?! Jag ser som en kamp mellan två män.
Okej. Hur gamla är de?
– Svårt, men de känns jämngamla. Runt 35. Kanske 40. Jag får en känsla av att vilja fly. Fly från ett hus.
Det här huset?
– Vet inte men det har helt klart hänt något. En som springer, vänder sig om. Nu mår jag faktiskt lite illa i känslan…
När är det?
– Det är mörkt.
Jag menar årtal.
– … 30 kommer upp. 30-tal? Det var konstigt, då stämmer det ju inte med kläderna?!
Okej.
– Jag får värk på högra sidan av huvudet, som att blodet rinner. Nu kommer den där fly-känslan igen.
Fly, från vad?
– Det är osämja. En skuld av något slag. Och jag ser en flaska. Alltså, det spelas upp som en film i huvudet på mig. Så svårt att förklara.
Är vi i huset?
– Nej, ute! Känns som att den ene slår till precis när den andre ska vända om. Bröstsmärtor nu, kan knappt andas. Blodet rinner. Förlåt, det här är jobbigt.
(Vi tar en paus).
Vad hände med mannen?
– Jag ser bara att den ene flyr hela tiden. Tittar sig om. Hög puls.
Vart tar han vägen?
– Jo, den där mannen … den skadade. Jag förklarar att han är död.
Så han avled?
– Ja.
En knepig fråga kanske, men kan du få fram några namn på personerna?
– Hm … jag får till mig … det låter som Carl. Den andre … otydligt. Adam?
Kan du se hur männen ser ut?
– Vänta … det ska finnas en bok av nåt slag kvar i huset, en bok som han har skrivit i. Den har med mordet att göra. I den finns förklaringen, säger han.
Vem? I vilket hus?
– I mördarens tror jag. Han försöker visa mig en gömma.
Kan du se boken?
– Nej vänta, nu är det den andre som visar mig. Märkligt! Han pekar mot golvet, ”under en bräda, nära en vägg” hör jag.
Men du ser inget?
– Nej. Så oerhört mycket känslor nu. Nästan kaos!
– Det jag känner in är en stor frustration över varför han inte kommer därifrån. Känns som han försöker bryta sig ut, att han kastar saker på vinden.
Vem av dem?
– Mördaren får jag fram. Han känns ganska grov, lite blek, har en svart mössa av nåt slag på huvudet och ljust hår som sticker ut. Han är j**la så arg!!!
Cribbe ber om att få avbryta, han är ”helt slut”. När jag berättar om mordhistorien och om de upplevelser på Sjöbacka som föranlett kontakten med honom, är det nästan så han häpnar själv.
– Oj oj, men kontakten var i och för sig väldigt stark. Det handlar ju om att läsa av informationen som man får. Är den otydlig kan det lätt bli fel.
Jag förstår fortfarande ingenting, vilket jag säger till honom och åter nämner han ”bilderna som kommer upp i huvudet”.
– De kan komma som en rebus. Då får man sätta samman dem. En del är de lättlösta, andra inte. Otroligt svårt att förklara.
Nästa dag ringer Cribbe upp mig igen, han har inte kunnat släppa händelsen.
– Jag får den starka känslan av att Kull går fram till Elg efter skottet och berättar sanningen. Sen ger han honom en spark i bröstet, bara för att säkerställa att han är död.
Sanningen? Om affären med Jonsdotter?
– Jag har bett Terry om hjälp här, det handlar om att tolka informationen rätt.
Efter vårt samtal mejlar jag över en teckning av Kull som Motalakonstnären Karl-Johan Hjelm har ritat. Den har gjorts utifrån den knapphändiga beskrivning som finns av honom och Cribbe säger att det är väldigt likt.
– Håret, ansiktsformen, munnen. Klockrent.
Men han vill ändra på ögonen.
– Han kisade lite grann. Och ögonbrynen var inte så markerande. Sedan har tecknaren missat en detalj. Kull hade ett tydligt ärr på vänster sida av hakan som gick upp lite mot kinden. Fem centimeter långt ungefär.
– Missförstå mig rätt nu, men han såg faktiskt lite galen ut.
Så vad ska man då dra för slutsatser av Cribbes helt osannolika träffsäkerhet? Är det verkligen möjligt att ta kontakt med döda människor? Om svaret är ”nej” så kanske man bör ställa sig följdfrågan hur han på detta häpnandsväckande sätt lyckades utröna vad bilden handlade om och så i detalj berätta om mordet.
Det är självklart upp till var och en att ha sin tro, men kanske är livet mer invecklat än vad vi kan ana.