Det är knappt så att den beigea färgen på väggarna har hunnit torka i Mathilda Karlssons nya behandlingsrum när hon och mamma Sanna möter upp i salongens entré. Med dörrarna intill varandra har de för första gången behövt bekanta sig som kollegor.
– Jag tror att det kommer bli väldigt lättsamt, för att vi är väldigt lika. Men det kan ju också vara en nackdel när man kan bli irriterad som mamma på sitt barn, skattar Sanna.
– Det kommer bli bra, men vi kommer ju ha varsitt rum, så vi kommer inte sitta på varandra, fyller Mathilda i.
Mathilda är undersköterska i grunden och började för några år sedan fundera på om hon skulle starta eget. Hon hade tidigare nosat på det med sin verksamhet där hon gör permanent på fransar och bryn.
– Så jag tänkte, jag kanske ska plugga till fotterapeut jag med, jag tycker ju det är kul, säger Mathilda.
Sagt och gjort, och utbildning på distans blev det.
– Jag såg hur mycket kunder mamma hade, så det kändes tryggt att plugga till något sådant som man vet att det finns jobb i.
Tanken är att deras separata företag ska existera inom samma salong. Sannas företag, Fotglimten, har funnits i lokalerna på Skolgatan i 14 år, och efter föräldraledigheten drar Mathildas Fotstudion i Motala igång på heltid.
– Det ska bli så roligt det här.
Både Sanna och Mathilda delar samma bild av att det är viktigt med en helhetskänsla för kunderna.
– Fotvården är femtio procent och det sociala femtio procent, säger Sanna.
– Det heter ju fotvårds...terapeut av en anledning, man pratar om allt möjligt, speciellt med de äldre. Det är kul att kunna ge den där lilla pratstunden, säger Mathilda och fortsätter:
– Vi båda är nog ganska öppna, både du och jag, och har lätt att prata med kunderna.
Vad är det roligaste med det här yrket?
– Det är nog att det är så varierande. Det kan komma in en jättesjuk fot där man bara har problem att lösa, men så kan det komma jättefina fötter som ska på semester och vill ha lite lack, säger Mathilda.
– Varje fot är unik, det är inte bara att klippa naglar hela dagarna, säger Sanna.
Är man mor och dotter eller kollegor när man jobbar så här?
– Jag tycker det är lite svårt det där med vad man ska säga, men de flesta vet väl nu att vi är mor och dotter. Men jag försöker nog tänka att vi är kollegor. Men ibland så går det bara av farten, skrattar Sanna.
– Här är vi ju kollegor, men det är kanske lite svårare för mig att inte säga mamma, fyller Mathilda i och skrattar till.