Åsa Ström och Linda Nordlund berättar att hundarna är lugna hemma och att de mest är uppspelta inför träningarna. De har även en kennel som heter Polarvindens kennel.
– Det är otroligt uppfriskande att tillbringa så mycket tid utomhus med hundarna, och dessutom få träffa min dotter varje helg för att träna våra hundar, säger Åsa Ström.
Vi möts vid Norra Freberga och från bilarna hörs ylande så fort bildörren öppnas.
– De vet precis vad som är på gång och deras ylande börjar så fort vi kör in på grusvägen till Norra Freberga, säger Linda Nordlund och ler.
Ilse drog själv utan en annan hund bredvid. Bakom syns flinga och Cnastr.
Hon berättar att det var hennes påhitt att först köpa en Siberian Husky.
– Min tanke var bara att ha den som sällskap men sen blev mamma sugen på en hund och skaffade en också, därefter har antalet hundar bara växt och nu har vi 13. Vi började springa och cykla med hundarna, men vi är en riktig vinterfamilj som älskar att åka skidor och vandra i fjällen, så det här med hundsläde var nog oundvikligt, säger Linda.
Hur gör ni när det är barmark?
– Vi sitter på en fyrhjuling som hundarna drar innan snön kommer, säger Åsa.
De sätter på bromsen, lägger ut draglinorna framför fyrhjulingen och fäster sen linan i en stolpe så den hålls spänd.
– Hundarna är så taggade att börja jobba att de kan dra iväg fyrhjulingen om den inte har både broms och är fastsatt längst fram, säger Åsa.
Innan de tar ut hundarna, som ylat konstant sen vi klev ur bilarna, bestämmer mor och dotter i vilken ordning hundarna ska springa.
– De springer oftast två och två, men idag har vi nio hundar med oss så en springer själv. Våra två ledarhundar Flora och Imma håller på att lära upp Lo och Lykke som så småningom ska ta över deras roll, säger Linda.
Linda Nordlund fixar i ordning alla draglinor innan hundarna sätts fast inför träningspasset.
Hundarna sätts fast i stamlinan som är den längsta linan som alla hunder sitter fast i.
Vad gör Flora och Imma till bra ledarhundar?
– Imma är otroligt lyhörd och bra på att hålla tempo. Flora är mer bossig och tydlig med vad hon vill, hon fick som valp en ögonsjukdom som gjorde att vi fick operera bort ögat. Men hennes enögdhet gör nog att hennes nos och hörsel jobbar hårdare och gör henne till en ännu bättre hund att kommunicera med. Ledarhundar behöver ha ett eget driv, inte bry sig så mycket om annat på vägen och vara kommunikationssäkra, säger Linda.
Flora, till vänster, förlorade sitt öga som valp men kompenserar det med sin nos och sina öron. Det kanske gör henne till en ännu bättre ledarhund eftersom hon är väldigt lyhörd, resonerar Linda.
Linda och Åsa tränar sina hundar genom skogarna ner mot Vätterns vatten vid Norra Freberga. Det blir cirka tre till fyra pass i veckan.
Hundspannet har kört ner till vattnet där några hundar passar på att dricka, men de är snart redo för att börja dra den stora fyrhjulingen igen.
Hur kommunicerar ni med hundarna när ni kör?
– Vi säger hundens namn och sen exempelvis höger, vänster, stopp, fram och bra, säger Åsa.
När de bestämt ordning på hundarna gör de sig redo för att ta ut hundarna som energiskt väntar på att sätta igång.
– Är du redo för lite högljutt kaos, säger Linda och skrattar.
Hundarnas fästs vid sina platser och de drar, ylar och är tydliga med att de vill ut och jobba.
Mor och dotter sätter sig på fyrhjulingen släpper på bromsen och genast blir alla hundar tysta och börjar dra. Efter någon kilometer bromsar Linda in och stannar hundspannet.
– De får vatten ganska ofta på vägen.
När hunden Flinga är klar börjar hon skälla.
– Hon är alltid tydlig med när hon är klar och tycker att de andra ska skynda på lite, säger Åsa och skrattar högt.
– Alla hundar är verkligen individer med egna personligheter, Ilse är exempelvis otroligt energisk och dålig på att vara stilla, Cnastr är mörkrädd, tykänslig och sover aldrig ensam, säger Linda.
När hundarna får börja dra igen blir det återigen knäpptyst och vid en korsning ropar Linda hundarnas namn och olika kommandon. I dryga fyra kilometer drar hundflocken fyrhjulingen innan vi återvänder till parkeringen.
Hundarna är trötta och några ligger och vilar medans andra står och ser ut att kunna köra en runda till.
På den dryga fyra kilometer långa sträckan dricker hundarna vatten minst tre gånger. Den svarta hunden Hope passade på att lägga sig ner så fort spannet stannade, hon till och med drack liggandes. Linda beskriver henne som den mest chilla hunden i hela flocken.
Flinga och Cnastr sprang närmast fyrhjulingen. Flinga, till vänster, är alltid den som är snabbast att säga till när hon har druckit färdigt och är redo att börja dra igen.
Lykke och Lo är de som kommer ta över som ledarhundar när Imma och Flora pensionerar sig.
Åsa Ström och Linda Nordlund sprang och cyklade tidigare med hundarna innan de började med hundspann. De tävlar båda två och i år ska de börja tävla i sprint.