Monika fick skåda in i en fantastisk värld av småkryp som vi andra inte ser, utan kanske besväras av, har ihjäl och rent av är rädda för.
I dag är det den världen Monika Sunhede oftast sysslar med.
– Jag samlar in spindlar som är parasiterade med parasitstekellarver. Hemma matar jag spindeln med bananflugor. När larven är nöjd dräper den spindeln, spinner sin kokong och förpuppar sig – och blir till en ny stekel till slut, berättar hon.
Och steklarna?
– Samlar jag in och lägger i frysen, sedan skickar jag dem till en forskare i Finland, berättar Monika.
Forskaren behöver steklarna för att artbestämma dem och därmed utreda hur många arter det egentligen finns.
Det kan låta makabert men bakom till Monika Sunhedes hantering av insekterna ligger en stark fascination inför några av naturens allra minsta varelser.
– Och det är nog parasiterna jag har snöat in på mest, säger Monika, som också regelbundet rapporterar till rapportsystemet Artportalen på nätet och lägger in bilder.
– Förloppet är så spännande. Parasitstekelns larv kan på något sätt manipulera spindeln att ta sig till en miljö som är bra för stekeln. Sådant händer här, i vår svenska natur!
Monika är inte utbildad biolog, hon har pluggat helt andra saker, som språk och webbdesign. Men inblicken i insektsvärlden genom kameralinsen väckte en passion.
– Det fångade mig starkt, att allt detta finns som vi egentligen inte ser. Men jag har alltid gillat insekter. Jag har samlat in puppor och kokonger av insekter och tagit hem för att se vad som kommer ut, säger hon.
Insekts- och fotointresset har lett till att hon tillsammans med en vän dokumenterar hoppspindlar, av vilka det finns ett femtiotal arter, och det kan komma att bli en bok.
– Hoppspindlar har så underbara ögon när de tittar upp på en, säger hon, och det är inte utan att hennes egna ögon lyser.
Hoppspindlarna har fått sitt namn genom att de just hoppar på sina byten. De spinner bara ett litet nät att vara i när de drar till reträtt. Anfaller gör de genom att hoppa på – varandra eller andra insekter, berättar Monika.
Och fästingar? Behövs de i kretsloppet?
– De är mat åt fåglar. Och kanske finns de för att decimera arten människa? Vi är ju en del av naturen.