– En bekant skrev till mig på messenger: "Hej! Jag har ett hus till er". Vi kom hit och kände "jo, här vill vi bo" berättar Stefanie Svensson, om varför hon nu bor i Medevi sedan 2020.
Hon är uppvuxen i Linköping och bodde där tills hon var 27 år.
– Vi var mycket runt i vårt eget område när vi växte upp, Ekholmen, Blästad, Hjulsbro och Vårgård. Man hade sin lilla "rutt". Det var också häftigt att åka in till stan, till Linköping.
Nu tycker hon att Linköping är för stort.
– Jag trivs inte så bra inne i stan. Nu sitter jag här ute på landet och känner att det mesta utanför vår tomt är för stort, skrattar Stefanie. Jag har blivit en naturmänniska och lite personlighetsförändrad sedan vi flyttade hit.
På gymnasiet gick hon bild och form på Ljungstedtska skolan i Linköping. Hon ville gärna studera vidare inom konstområdet men upplevde en osäkerhet kring framtida jobb.
– Jag fick hela tiden höra att man inte kunde livnära sig som konstnär, att det är svårt att få jobb.
Först efter tio år vågade hon söka till Lunnevads konstskola.
– För varje år som gick tänkte jag "nu kanske". Jag hade en startsträcka på tio år och sökte sedan. Det var nog min sambos förtjänst. Han hittade mina galna teckningar när vi skulle flyttade ihop och frågade "Varför gör du inte det här?"
Nu jobbar Stefanie som konstnär och deltid som kommunikatör samtidigt som hon läser kurser på universitetet.
– Jag har alltid haft många jobb samtidigt, det är så rörigt, jag kommer knappt ihåg i vilken ordning. Som mest hade jag tre olika jobb samtidigt på dåvarande Turistbyrån i Vadstena, Skådebanan i Linköping och Flygvapenmuseet. Det var mycket planerande.
Hon beskriver sig som en orolig själ.
– Det finns alltid en ängslan för det ekonomiska och försörjning. Egentligen är inte ett frilansjobb optimalt, men jag kan inte heller tänka mig vara utan det.
Stefanie är intresserad av många olika kulturområden.
– Jag vill göra allt. Under en kort period spelade jag trummor, men tyckte inte att jag blev så bra och jag lade ner det.
Har du höga krav på dig själv?
– Ja, väldigt. Jag är så envis och går ut väldigt hårt med saker. När något blir för krångligt slutar jag.
Hon brinner för musik och hennes största intresse är att gå på konserter.
– Jag var ganska ung när jag började, det var mycket Lars Winnerbäck. Han växte upp ganska nära mig, det tyckte jag var häftigt.
– Vi var ofta på Skylten i Linköping och lyssnade på musik, eller "tittade på folk". Jag älskar fortfarande att gå dit. En vecka i somras skulle vi gå på tre konserter samma vecka, men jag fick covid så det blev dessvärre ingenting alls.
Finns det någon konstform du ogillar att utföra?
– Spela teater, jag kommer ihåg när vi hade det i skolan. Det var stor ångest, men jag går gärna på teater.
Du har många järn i elden, hur hinner du med?
– Det ligger nog mycket i att jag inte har några barn, tror jag. Sedan är jag envis, disciplinerad och väldigt motiverad.
Finns det något du har svårt för?
– Att göra ingenting, men jag håller på att öva på det. För mig är det bra att komma ut, det är "att göra ingenting". Sedan vi flyttade hit vill jag bara ut hela tiden.
Stefanie arbetar nu med nytt måleri och grafik inför en utställning. På sikt planerar hon att starta upp en kursverksamhet i oljemåleri.
– Det kommer nog ta tid att bygga upp, men jag har börjat skissa på det.