– Ja, det var lite speciellt klimat inatt, säger Johan och skrattar när han svarar.
Var sov du inatt?
– Jag låg i båthamnen vid nya bron, under ett båttak (han hade tillåtelse att sova på platsen). Det funkade först, men sedan vände vinden. Jag kröp så långt in i vindskyddet jag kunde men det gick bara inte. Så vid 2-hugget fick jag byta plats.
Var gick du?
– Jag gick upp till Ekön. Det finns en stor gul gammal kåk där, mitt emot Östenssons, som står tom och utdömd. Så jag la mig på verandan där. Det funkade bättre.
Har du någon ångest när du vaknar upp sådär av en snöstorm mitt i natten?
– Haha, nej. 0.0 procent. Det enda jag tänker är att “jag skulle nog behöva sova ett par timmar till”, och så blir det en utmaning att hitta ett nytt ställe.
– Härom natten låg jag i Varamon, då vaknade jag av någon slags sandstorm. Det var som i Sahara. Sand överallt. Jag hade sand i hela packningen när jag vaknade. Det var också speciellt. Men jag tycker det är jättecoolt att få uppleva de här extremerna, så här i slutet av resan.
Hur tänker du nu de närmsta dagarna?
– Jag har noterat några bra ställen som går att sova under om det fortsätter blåsa. Men jag kommer i alla fall vara kvar i Motala. Jag är inte färdig här ännu känner jag. Det finns så mycket underbara, hjälpsamma människor i den här bygden.
Läs ett längre reportage med Johan Malmblad (från 18/1) här.