Eller som Greger Johansson själv uttrycker det inför sin konstutställning på Dubergska gården "Med naturen i fokus" 18–26 februari 2017: "År 2017 har jag verkat i 40 år som konstnär med naturen i fokus. Att måla i akvarell, olja och grafik har varit inspirerande, likaså att författa berättelser om naturen i ord och bild."
Han är född 1942, på en stor gård, Söderö i Kindabygden, mitt under brinnande världskrig. Tidigt började Greger Johansson följa med sin far ut på jakt.
– Men sedan övergick jag att jaga med palett och penslar istället.
Vidare blev det flytt till Linköping och skolgång och han började som 15-åring sin utbildning till målare. Fyra år senare var Greger klar målare med ett gesällbrev på fickan.
– Jag satsade då på att ta mig ur ett rum och kök och jobbade ihop till det hus vi bor i än i dag.
1965 köptes huset i Motala och det var också samma år som Greger gifte sig med Birgitta. Han arbetade i olika målerifirmor innan han 1967 satsade på att bli sin egen. Totalt blev det 20 år i branschen.
Hur kom det konstnärliga målandet in i bilden?
– Jag började måla landskap i olja vid Tåkern runt 1969. Impressionisterna i Frankrike var inspirationskällan. Men även en svensk: Simon Marcus Larsson, född i Åtvidaberg 1825 och död i London 1864. Han hade som specialitet, skepp i storm. En riktig bohem och han hade ett fascinerande levnadsöde, säger Greger och fortsätter:
– Där nere vid Tåkern började jag intressera mig mer och mer för fåglarna. Kärrhök var för övrigt den första fågeln jag målade.
1974 blev ett märkesår för Greger Johansson. Då deltog han i utställningen "Ung östgötakonst" och fick fin kritik och en teckning såld. Naturmåleriet tog nu fart och 1976 ställde han ut hos galleristen Curt Sjödell i Linköping med en utställning om Tåkern. Hos publik och kritiker blev utställningen en succé.
– Så 1977 bestämde jag mig för att om jag skulle bli bra på det här så måste jag satsa heltid på konstmåleriet. De första utställningarna gick också så pass bra att det gick att leva på.
Hur håller du dig i form?
– Jag sitter rätt mycket framför tv:n och tecknar. Snabba skisser på ett par minuter. Men det är mer som ett tidsfördriv. För att se om man hinner med, det blir som kroki.
Så efter 40 år – vad är drivkraften?
– Naturmåleriet har alltid sin publik och det här är helt enkelt mitt sätt att leva.