Det är klokt, för när ceremonin väl börjar sitter det folk i hela sluttningen ner mot Heidenstams grav och den spektakulära utsikten mot Vättern.
Lena Ryö och Gunilla Hammarland kommer från årsmöte med Heidenstamsällskapet, och känner också väl till årets pristagare. De är hitresta från Örebro, förklarar de, och därifrån är det ju inte långt till värmländska Karlskoga, författaren Lars Anderssons födelseort.
Andersson får 2013 års Övralidspris med motiveringen att han är en ”stor berättare och poet på prosa, hemma i världen och Värmland”. Han debuterade 1974 med romanen ”Brandlyra”, vilket gav upphov till en liten skandal, berättar Kerstin Ekman, tidigare pristagare och nu ledamot i Stiftelsen Övralid som delar ut priset. Romanen ansågs alltför brådmogen för att vara skriven av en så ung författare. Andersson var bara 19 år då, och misstänktes för plagiat eller för att agera bulvan för någon äldre.
Själv håller Andersson ett underfundigt, tankvärt och charmerande tal om Heidenstam som tar sitt lite oväntade avstamp i nationalskaldens tydligen abnormt långa och smala fötter. Via Heidenstams ganska snorkiga anmärkningar om romankonsten, den syltätande Karl XII och en klumpig papegojsköterska knyter han på något vis ihop Heidenstam med Harry Martinson, också han en tidigare pristagare och en författare i vars fotspår Andersson själv vandrat i romanen ”Vägen till Gondwana”.
Förutom talen bjuds det förstås på musik från solisten Johanna Rudström – just nu aktuell i Kerstin Ekmans och tonsättaren Marie Samuelssons Eddainspirerade opera ”Jorun orm i öga” på Vadstenaakademien – från Motala Motettkör och från Medevi Brunnsorkester. Det är traditionell kransnedläggning, fanor och folkdräkter. Den strålande solen glittrar i Vättern och det hade onekligen varit klokt att ha hatt.