Domarna har avkunnats av Förvaltningsrätten i Linköping sedan Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ansökt om böter för den saktfärdiga hanteringen. I samtliga fyra fall har kommunen misslyckats med att inom skälig tid verkställa beslut som gällt korttidsvistelser utanför det egna hemmet för personer som omfattas av LSS regelverk (lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade).
Syftet med korttidsvistelser är dels att träna den funktionshindrade i att bli mer självständig – och därmed också underlätta en frigörelse från hemmet – dels att ge föräldrarna möjlighet till avlösning i deras omvårdnad.
Enligt de beviljade insatserna skulle korttidsvistelserna i två fall omfatta en dag per vecka med övernattning, i resterande två fall var fjärde helg.
IVO, och senare Förvaltningsrätten, anmärker på att det både tagit lång tid för kommunen att ta upp ärenden till behandling och att sedan verkställa besluten. En person fick enligt förvaltningsrättens bedömning vänta 15 månader för länge, en annan 14 månader och övriga två 13 månader för länge.
Domstolen kan inte av kommunens inlagor utläsa att det funnits några godtagbara skäl till att dröja med verkställigheten. Motala kommun har invänt att sådant här tar tid och att det hela tiden hänger på tillgången av lokalresurser och personal. Vidare att föräldrarna under tiden erbjudits alternativa lösningar, men att de tackat nej till dessa. Detta, menar dock Förvaltningsrätten, kan inte frånta kommunen skyldigheten att inom rimlig tid erbjuda den insats som de har beviljats.
Bötesbeloppen, det högsta på över en halv miljon kronor, omfattar 25 procent av vad insatserna skulle ha kostat ha kommunen under de långa perioder som de uteblev.
Motala kommun har i sina bemötanden även anfört att korttidsvistelserna nu är ekonomiskt prioriterade och att tillgången på platser ska bli bättre senast till årsskiftet 2017/2018. Men inte heller det argumentet har bitit på domstolen.
Enligt Margareta Cederberg, t f socialdirektör under förra veckan, kommer de fyra domarna att accepteras. Även om det finns möjlighet att överklaga.
– Nej, det leder ingenstans. Vi anses ha gjort fel och då får vi rätta oss efter det. Vi får betala vad det kostar, säger hon.