– Vi sjunger så mycket Staffanssånger varje år och när det kom en ny bok för ett par år sedan såg vi, det finns hur mycket som helst, säger Göran Friman, lärare och idéskapare bakom årets stora julproduktion.
Staffan själv, med sin Apelgrå, spelades av teatereleven Alexander Elwin och det var tydligt att han trivdes i huvudrollen.
– Det är kul men det har varit mycket att lära, säger han.
Men redan på generalrepetitionen satt allt hur bra som helst, för honom likasom för sångare och musiker.
– Vi jobbar gränsöverskridande och i år är det kammarorkester, folkmusik och komp, samt kör och solister, säger Anneli Stolt, lärare.
Även om några melodier och textrader var väl kända så fanns det mycket som var annorlunda. Det lite mystiska kring den mörka midvinternatten slog an en särskild stämning.
– Staffan var ju inte bara en stalledräng, han är ju boklärd också. Han finns både i asatron och den kristna tron och vi har med lite av varje. Sen kommer Lucia in och släpper in lite ljus också, säger Anneli Stolt.
Koncentrationen var hög, solisterna lagom nervösa och musikerna tvekade inte om att de skulle ge publiken vad som kunde förväntas.
– Det var länge sedan vi gjorde något stort, så det är jättekul, säger Ilma Hallberg Imthiyas som sjöng en av duetterna tillsammans med Agnes Hellqvist.
– Jag tycker det låter coolt också, säger Agnes och båda tyckte det var ganska svårt men en rolig en utmaning.