– Jag brukar säga att jag inte behöver någon teaterutbildning, den fick jag på köpet med mitt beroende.
Det var i februari som Kjell, som egentligen heter någonting annat, nådde botten efter tre års spelmissbruk. Han hade tappat kontrollen, bränt 450 000 kronor av både egna och anhörigas pengar och till sist hamnat hos Kronofogden. Nu insåg han att han var lika beroende av spel som av den alkohol som han övergett sedan länge. Och att han var tvungen att sluta ljuga – både för sig själv och sina närmaste.
– Min fru var helt ovetandes, jag hade lyckats dupera henne. Spelberoende syns inte på samma sätt som berusning men lögnerna och ångesten inombords är likadana.
Kjell berättar att spelandet kom smygande när han blev sjukskriven och gick hemma. Rastlösheten slog till och han intalade sig själv att det ju inte kunde skada att köpa en trisslott eller två. Han började besöka bingohallar och åkte på kryssningar med spelautomater ombord. Hela tiden övertygad om att allt var under kontroll.
– När jag började spela på Jack Vegas-maskiner spann det iväg ordentligt och då började det handla om stora pengar, säger Kjell.
Han var inte ensam. Under åren träffade han många som hade problem, som spelade bort hyran, elräkningen eller barnens pengar.
– Det är ett ständigt jagande och ett görsjukt tänkande man hamnar i. Varje morgon vaknar man och undrar: "Hur ska jag spela i dag? Hur får jag tag i pengar?".
Som nykter alkoholist i 19 år har han mycket hjälp av att gå på Anonyma alkoholisters möten, men för spelberoendet var det inte lika lätt. Eftersom han saknade en stödgrupp i Motala startade han en i våras med möten en gång i veckan på Väster. Precis som AA bygger GA, Gamblers anonymous eller Anonyma spelare, på det så kallade 12-stegsprogrammet.
Sista onsdagen i september anordnas även ett öppet möte för anhöriga.
– Anonymiteten är en trygghet, det som sägs stannar hos oss. Alla som har en önskan om att sluta spela är välkomna, säger Kjell.
Behovet finns och han har både annonserat i tidningen och satt upp lappar på bland annat socialkontoret för att nå fler.
– Jag hamnade på botten och har ganska lång väg att klättra men jag tar en dag i taget. Det är det enda jag kan göra, säger Kjell och fortsätter:
– Jag vet att den här gruppen kommer att växa, för det blir mer och mer spel runt oss. Vi klarar det inte utan andras hjälp.