Huset som Kerstin Lundberg bor i ligger inbäddat i grönska i Dockan-området:
– Jag har bott här i en herrans massa år. Från början var det pappas tjänstebostad när han jobbade på Motala Verkstads utvecklingsavdelning. Han köpte så småningom loss huset, men betalade arrende till Göta Kanalbolag. Det har jag också gjort i många år, men för några år sedan fick jag köpa loss tomten, säger Kerstin Lundberg.
Under studietiden bodde hon i Stockholm och Linköping, men har sedan haft sin hemvist i Verkstads-området:
– Det är ett fantastiskt område.
Kerstin har sysslat med många olika saker under sitt liv. Hon har fil kand i beteendevetenskap, är utbildad dramapedagog och folkhögskolelärare. Har bland annat turnerat med teateruppsättningar och varit lärare på Bona folkhögskola. Aktiv politiker har hon blivit först på senare år.
– Det har varit väldigt mycket kultur och folkbildning i hela mitt liv och där har alltid politiken varit med. Jag har alltid haft hjärtat till vänster, säger Kerstin som alltid stått upp i kampen mot orättvisor:
– När jag var ung så gick tongångarna i kompisgänget att vi skulle göra revolution på lördag, men kom på att det var tenta veckan efter så vi väntade. Haha, ja vilka idéer. För mig var VPK för borgerligt på den tiden. Numera är jag demokratisk socialist, jättefeminist och antirasist. Jag har två döttrar, en är gay, en är hetero. Det har gjort att kampen för alla människors lika värde är mycket viktig för mig.
Sedan 2013 har Kerstin även fått gå en annan kamp - för att överleva. 2013 drabbades hon av bröstcancer. Hon tvingades till två operationer och strålning dagligen i en månad.
– Det var en fruktansvärt jobbig tid. En chock självklart. Men tack vare bra stöttning av nära och kära så tog jag mig igenom det.
Efter ett tufft år började Kerstin se ljusare på tillvaron och allt verkade vara på väg åt rätt håll. Men i vintras kom nästa dråpslag. Cancer i det andra bröstet. Det handlade om en ny tumör.
– Det var som att dra ner rullgardinen. Är skiten tillbaka? Ska det ta slut nu? Det handlade om en större tumör än första gången. Jag fick en sån chock. Första tiden efter beskedet kunde jag inte läsa. Hjärnan var inte med. Det var fruktansvärt och kändes faktiskt värre än när jag fick cancerbeskedet första gången.
I mars opererades ena bröstet och lymfan bort och läkaren rekommenderade cellgifter. Efter många och långa diskussioner med döttrarna beslutade sig Kerstin för att tacka nej till behandlingen:
– Jag har känt mig invaderad och vill inte bli invaderad igen. Jag har funderat mycket på det här, men har valt medicinering i stället för cellgifter. Det kan vara mitt sämsta beslut i livet, men jag orkar inte med att må skit i fem månader, tappa håret och få hela kroppssystemet utslaget. Medicinen har också biverkningar. Jag mår väldigt illa stundtals och är trött, men det ska klinga av enligt läkaren.
I maj höll Vänsterpartiet kongress i Örebro. Kerstin Lundberg var vald som ombud och ville verkligen åka:
– Men skulle jag orka? Jag satte mig som i en bubbla och försökte övertyga mig själv om att jag mådde bra. Det fanns en ersättare på plats. Det var en skön trygghet. Jag kämpade på och orkade även upp i talarstolen under kongressen för att prata. Den helgen kostade på, men det gav en kick och nu längtar jag efter politiken.
Kerstins plan är att vila upp sig under sommaren och sedan vara tillbaka inom lokala politiken till hösten:
– Det finns så mycket jag vill göra, men jag måste lugna mig en tid. I höst hoppas jag orka engagera mig fullt ut och jobba politiskt igen. Jag vill ju vara med ett tag till här på jorden. Det känns så orättvist. Varför just jag? Stöttningen har hjälpt mig oerhört mycket, men när natten kommer är du ensam. Väldigt ensam.