Det är grått och disigt över Motalabron utanför det stora panoramafönstret i Karina och Håkan Lindblads villa i Hyddmarken. Men inne i huset är det allt annat än grått. För där rustas det för jubileumsfest när familjeföretaget Östenssons firar 60 år.
– Jag var sju år när pappa kom hem och berättade att han hade köpt en butik. Det var den butiken som han själv var föreståndare i på Kungsgatan, berättar Karina när vi satt oss ner.
Butiken var belägen på den plats där Gallerian är i dag och Göstas beslut skulle komma att prägla hela familjens liv. Men det visste inte Karina då även om hon förstod att pappa nu var butiksägare.
– Men det jag inte förstod var hur mycket jobb det var. Pappa jobbade mycket redan innan men nu blev det ännu mer. Mamma, Marianne, jobbade på Motalaposten innan. Men då började hon också jobba i butiken. Hon var lite alltiallo. Hon skötte frukt och grönt-avdelningen. Hon körde ut varor, för vi hade något som hette teleköp, där folk kunde ringa in och beställa varor. Sen skötte hon all administration och annonsering. Så hon gjorde väldigt mycket, säger Karina och ler när hon tänker sig tillbaka till barndomen
Med föräldrar som jobbade från tidig morgon till sen kväll. Vardagar som helger fick Karina och hennes bror Bengt tillbringa mycket tid hos mormor och morfar.
– De bodde i samma hus som oss på Olofsgatan. Men det var inget konstigt för oss. Det var så våra liv var. Och semester det hade vi på sportlovet. Då åkte vi till fjällen. För på sommaren kunde ju inte mamma och pappa vara lediga. Då var det ju de andra i butiken som skulle vara lediga, säger Karina.
Sex år senare hade Östenssons utökats med ytterligare en butik i Motala och dessutom etablerat sig i Vadstena och Karina hunnit bli 13 år. Då stod hon också själv i kassan i butiken på Kungsgatan ibland.
Men att familjeföretaget utökades menar hon egentligen inte var en uträknad strategi av pappa Gösta.
– Det var mer att pappa fick erbjudandet att ta över butiker som inte gick så bra. Han var lite av en städkärring. Vi var med i en kedja som hette Favör och det var en butik nere på Platensgatan, där Må Bra ligger idag, som inte gick så bra. Den tog vi över. I Vadstena låg butiken där Vadstena Sparbank ligger i dag. Ja, efter det så blev det Skänninge också, säger Karina och blickar snett över bordet mot maken Håkan.
De båda träffades i unga år och Håkan tog snart plats i företaget och några år efter att Östenssons hängt upp skylten i Skänninge fick han ansvaret för butiken.
– Där började jag min karriär 1978 och jag höll på fram tills den nya butiken vid torget kom 1983.
18 år senare, 2001, köpte makarna ut Karinas bror Bengt ur företaget och är sedan dess ensamma ägare till Östenssons. Men att det skulle bli Karina som drev företaget vidare var inget hon planerade som ung.
– Jag var inte klar på att jag skulle in i det här. Jag var hemma med våra barn, vi har fyra barn så jag var hemma i många år med dem. Men det har vuxit fram och det är svårt att inte jobba i det här. För det var mycket som var Östenssons som man inte tänkte på, säger hon.
En sak som man möjligen inte tänker på är att ta fram företagets logotyp. Som i Östenssons fall blev en citron mot en blå bakgrund.
Den kom till tack vare Karina.
– Vi hade en massa förslag på saker som skulle passa mot en blå bakgrund. Det var jordgubbar och bananer och allt möjligt. Till sist sa jag: "Vi tar citron för citron kan man använda till alla maträtter." Och så blev det, säger hon och ler belåtet.
När Östenssons nu firar 60 år har makarna sedan några år lämnat över det operativa ansvaret för företaget till VD.n Anders Lindblom. Men släppt intresset för vad som händer i företaget och blivit pensionärer på heltid har de inte. Långt därifrån.
– I dag har vi suttit i telefon i en timme med Anders. Det gör vi varenda vecka i olika möten om olika projekt. Vi har sagt att vi gärna vill vara med om det händer något kul. Om det är några nyheter som kommer. Sen handlar vi ju i butikerna så vi tittar på hur det sköts. Är vi trevliga och har bra bemötande. Vi pratar med kunderna, för de vet ju bäst hur det är, säger Håkan.
Känner man ett större ansvar när det var ens pappa och svärfar som startade företaget?
– Absolut. Vi försöker se till att den här nyfikenheten som Gösta hade lever vidare. Vi är nyfikna av oss och orädda för förändringar. Kanske för orädda ibland. Men vi provar gärna nytt, säger Håkan och söker Karinas blick.
Hon fortsätter:
– Det är ett stort ansvar att ha en massa människor som jobbar för oss. Vi har ju ett ansvar för att det här ska fungera och att de ska få sin lön. Det är ett jättestort ansvar. Det är många munnar att mätta, säger hon och blir tyst en stund.
Sen berättar hon vad personalen betyder för henne. De som varje dag år efter år tar emot Östenssons kunder och bidragit till att företaget nu har nio butiker i fem olika städer i Östergötland.
– Varje år samlar vi ihop de som jobbat mer än 20 år hos oss och bjuder hem dem till oss. I år kom det då en tjej från Borensberg och ger mig och Håkan stickade raggsockor som hennes mamma stickat. Jag blir helt rörd av sånt. Det är en sån kärlek så jag känner att jag får så mycket tillbaka.