Johan Rönnholmen flög med drönare redan 2008. Då byggde han sin egen och utrustade den med en gopro-kamera.
– Det är magiskt. Man känner sig som en jäkla hjälte. Vetskapen att man har räddat den där lilla är helt underbar.
Ljudet från drönaren försvinner snabbt när den susar ut över gärdet. Gräset vajar i vinden och fältet färgas gult av solstrålarna som kämpar sig upp över träden. Johan Rönnholmen styr med van hand. Han är fotograf och videograf i botten och har flugit med drönare innan de riktigt kom ut på marknaden.
– Jag har flugit sedan 2008. Då byggde jag egna och satte dit en gopro-kamera.
För några år sedan började han bredda drönarens användningsområden. Han började hjälpa skogsägare att spana efter träd som angripits av granbarkborrar, titta efter värmeläckage över hustak och inte minst: leta efter gömda rådjurskid.
I dag står han vid ett av sina svärföräldrars gärden i Nykyrka norr om Motala. Klockan är några minuter över 06.00. På kvällen ska gräset slås för att bli hö.
– Rådjursgeten gömmer sina kid i det höga gräset för att skydda dem från rovdjur. Sen ligger de helt stilla och flyttar inte på sig när slåtterkrossen kommer.
Rådjurskiden föds strax innan många bönder slår gräs till hö. I det höga gräset ligger de ofta helt stilla även fast en fara närmar sig.
Uppskattningsvis dör tusentals kid varje år på det här sättet och ofta märker inte den som kör traktorn att den har kört över det lilla djuret. Förutom det tragiska i varje rådjurskids död så medför det även andra problem. När kadavren blandas med höet kan det orsaka den dödliga sjukdomen botulism hos framförallt hästar.
– Det är viktigt att lyfta den här frågan. Jag tycker att hästägare ska kunna ställa krav på de som säljer hö att de har kontrollerat och gjort vad de kan för att det inte ska ligga kadaver i maten.
Ovanifrån syns spår i gräset och tillplattade platser där kiden har legat. Med värmekamera syns djuren enklare men det kan ändå vara svårt att få syn på ett.
Johan spanar ner över gräset genom skärmen. Med en värmekamera kan han se vilka områden på gärdet som är varma. Rosa och röda fläckar.
– Vissa ställen har redan hunnit värmas upp av solen och ger utslag även fast det inte ligger någonting där.
Det tar inte lång tid att söka igenom gärdet. Det har hänt att Johan har missat djur trots att han flugit över dem, så det är bäst att ta några extra varv. Men den här morgonen är gärdet tomt.
– Det hade jag på känn. Ofta kan man se en get utanför gärdet som håller span över sin unge.
"Jag gör det här främst för att jag vill rädda rådjurskiden. Det är fruktansvärt att veta att de slås ihjäl", säger Johan Rönnholmen.
Sedan han började med letandet har Johan hittat ungefär femton kid. När han får syn på ett så får han själv eller någon medhjälpare gå ut och bära bort det.
– De är helt lugna och ligger helt stilla. Det är som att lyfta upp en hund. Men ibland springer de iväg när man kommer.
När man lyfter upp ett rådjurskid är det väldigt viktigt att inte lämna kvar någon människodoft på djuret. Ett kid som luktar människa kan bli bortstött av sin mamma. Johan använder plasthandskar och regnkläder.
– Det gäller att vara så kort tid som möjligt med kidet, det är inte läge att ta några selfies.
Johan Rönnholmen hoppas att tekniken han använder ska bli vanligare i framtiden. I dag tittar en del bönder igenom marken till fots innan de börjar slå sitt hö, vissa använder drönare som Johan och andra kollar inte alls.
– Lantbrukarnas riksförbund borde börja uppmana lantbrukare att tänka på det här. Det tar inte så lång tid, om det hade legat ett kid här så hade vi hittat den inom en halvtimme och då hade man vetat att det var säkert.
Från marknivå är det svårt att se ifall något gömmer sig i det höga gräset.
Johan packar ihop sin utrustning. Det är dags att åka hem och lämna barnen på förskolan. På eftermiddagen ringer han upp.
– Vi hittade ett kid på ett annat fält! Vi ska gå ut och flytta på den nu.