Bina börjar vakna till på allvar i den ovanligt varma marssolen. Jessica Prütz två kupor står uppe på Bondebacka. De gav hela 101 kilo honung förra sommaren.
Allt började för åtta år sedan, när Jessicas son William blev nyfiken på varifrån honung egentligen kom.
– Jag ville ta reda på det, gick en nybörjarkurs hos Östergötlands biodlarförbund och blev jättefascinerad, berättar Jessica.
– Men jag blev mera intresserad av hur bisamhället är organiserat än av just honungen. Bisamhället är ju som en enda sammanhållen organism, där alla individer har sina speciella uppgifter. Några hittar vatten och städar, andra visar riktningen för andra bin var maten finns. De kommunicerar med varandra och allt fungerar i en perfekt ordning. Bin kan så mycket!
Och Jessica fortsatte, alltmer fångad av biodlingens charm.
– Tvärt emot vad man skulle kunna tro så är det så rofyllt att syssla med bisamhällena.
– Gör man rätt så blir man inte stucken men jag blev det en gång. I handen. Hela armen svullnade upp och jag började få samma känsla även i halsen. Jag fick åka till akuten, så numera skyddar jag mig noga.
Men trots detta har fascinationen har fortsatt.
Bin kan flyga kilometervis för att samla nektar, och Bondebackabina har tillgång till både ängsblommor, prunkande trädgårdar och lindblom i sitt upptagningsområde. Det, och främst Jessica Prütz handlag med honungen gav henne priset.
– Det hänger på konsistensen. Det gäller att blanda och röra den färdiga produkten så att den blir slät och fin utan hårda kristaller. Och sen bedöms smak, doft och till och med förpackningen.
Jessica är mycket glad och stolt över priset.
– Jag var tvungen att ringa och kolla om det var sant!
Och nu börjar snart säsongen på allvar. Jessica Prütz besöker kuporna ett par gånger i veckan under våren och kollar så att samhällena mår bra, och ännu oftare under sommaren.
– Även på vintern är jag här då och då, men då ska bina vara i fred.