Många var båtsmän och sjömilitärer. Därav förklaringen till att flera omkom under krig till sjöss.
Släktträdet växer ut ifrån trakterna av Västervik. Jan-Ove är född i Motala men uppväxt i Skänninge. När han var sex år flyttade han och hans familj till Motala.
Dina tankar om att fylla 70 år?
– Jag tycker det är skönt. Det är ingen större skillnad. Men jag jobbar lite mindre nu och en hel del hemifrån.
Han började sin karriär som verktygsmakare på Luxor. Sedan pluggade han vidare på kvällsgymnasium, ekonomilinjen, och började sedan arbeta med försäljning på företaget.
– Det var min skola för radiohandeln. Jag arbetade där i nästan tio år och reste väldigt mycket, säger Jan-Ove och berättar vidare att han tog in väldigt mycket intryck, vilka handlare det gick dåligt för och vilka det gick bra för. De lärdomarna tog han med sig när han sa upp sig och startade en liten tv-butik i Linköping.
Genom resandet hade han förstått var marknaden fanns.
– Då öppnade jag en butik i Kristinehamn och en i Karlskoga. Fjärde butiken öppnade jag i Motala, för jag tyckte det blev jobbigt att pendla. Det växte mer och mer och slutade med 37 butiker, berättar Jan-Ove. Han var styrelseordförande i Expertkedjan i 20 år innan han sålde sina butiker till norrmän. De lade efter några år ner verksamheten i Sverige.
– Men Expert är fortfarande världens största frivilliga fackhandelskedja i alla branscher.
Under tiden med alla butiker kom idén till att bygga ett motormuseum. Bilintresset fanns naturligtvis.
– Jag hade butikerna och de gick bra. Så hade jag samlat på mig ett antal bilar. De stod lite här och där. Då tänkte jag att jag skulle leta efter en lokal för att ställa upp bilarna snyggt, så andra kunde få titta på dem. Svårare var det inte.
Vilken var första bilen i samlingen?
– En A-ford, för 47 år sedan. Men själva intresset för bilar kom tidigare. Jag var 16 år och hade mc-kort. Då köpte jag en epatraktor. 400 kronor gav jag för den.
Sedan kunde han inte låta bli, utan samlingen växte med en massa bilar överallt. Så Jan-Ove behövde någonstans att ställa upp dem. Då kom idén upp med ett museum i hamnen i Motala. Efter diverse turer med byggnation och så vidare blev till sist idén verklighet 1995.
– Då satte vi fart och öppnade museet och det blev succé från början. Sedan har det växt i ett par omgångar. De skulle riva silon och då tänkte jag passa på att bygga ut museet, berättar han och av alla idéer blev det slutligen även ett hotell.
Idéer saknas inte hos Jan-Ove Boll, som ser framåt med möjligheter att tillföra hamnen ytterligare hotellrum i och med övervåningen på Vätternmagasinet. Inget som är aktuellt i nuläget men planerna finns där.
Varför köpte du Tingshuset?
– Det är lite det där med nostalgin. Nästan som med en gammal veteranbil. Rusta upp och göra i ordning. Jag tyckte det var ett vackert hus. Nu rullar det på, vi har fyllt övervåningen och har några på gång till undervåningen.
Det är inte kronor och ören som är drivkraften?
– Nej, då köper man inte Tingshuset. Inte golfbanan heller.
Du spelar golf men säger dig ha dåligt bollsinne?
– Ja. Det hjälper inte att heta Boll.
Du verkar trivas med det du sysslar med?
– Ja visst gör jag det. Jag kunde ha slutat för många år sedan om jag velat. Det här är bara roligt – vad ska jag göra annars? Så har jag kul med grejerna, jag har ju ett bilintresse.
Hur firar du födelsedagen?
– Med familjen på annan ort.