Regionen har planer på att göra om biblioteket på LiM. Tanken är att byta fokus och göra det till en plats främst avsedd för personalen. Privatpersoner kommer inte längre kunna bli låntagare – det mesta av skönlitteraturen ska tas bort.
Motalabon Cristine Ringebrand är, milt uttryckt, inte särskilt förtjust i förändringen. Nyheten nådde henne i förra veckan, första tanken som slog henne var "hur blir det på avdelningarna?".
– Vem som helst som legat på sjukhus, eller haft anhöriga och vänner som gjort det, vet att det är ett enastående långtråkigt ställe. Mobiltelefoner duger till mycket, men de kan inte slå en bok enligt mitt sätt att se. Det enda som fördriver tiden om man ligger på lasarettet är undersökningar, provtagningar och måltider, och det är lite torftigt.
Cristine talar av egen erfarenhet – hon har själv vistas mycket på lasarettet.
– Under min mammas sista år åkte hon ut och in på lasarettet. Vid ett par tillfällen vakade jag och min syster. I sådana tillfällen läser man inte. Man bläddrar i någonting, det får tiden att gå och underlättar tänkandet en aning, säger hon.
Om böckerna tas bort så tar man också bort något folk mår bra av, menar hon.
– Det kan vara skönt att ha någonting rent fysiskt att bläddra i. På ett lasarett behöver man stimulans. För en minut eller två, om så bara det, kanske man kan glömma var man är och hur man har det. En riktigt god bok kan nog göra det.