– Allting har sin tid, säger Folke Karlsson.
Vi kommer till hästarna, men vi tar allting från början. Mycket har hänt i världen sedan Folke föddes för snart 90 år sedan i Småland. Man gick exempelvis inte i skolan lika länge då som idag. Därför började Folke jobba redan som 13-åring.
– Jag var springpojke, säger han.
Sedan dess har det hunnit bli flera olika sysselsättningar. Under kriget var han bonddräng. Men även om andra världskriget pågick i omvärlden, var det inget han gick runt och tänkte så mycket på. Han var helt inne i sitt jobb. Hans näst äldste bror var inkallad och ransonering pågick. Men om man bodde på landet och odlade mycket själv, var det bättre.
– Vi som bodde på landet hade det bättre än de i stan, resonerar Folke.
Han har även hunnit med att gå på folkhögskola, göra lumpen, vara verkstadsarbetare och jobba som rörmokare. Men sitt verkliga nöje har han säkerligen funnit i att ha hästar. Det intresset kommer inte ur tomma intet.
– Vi hade en flicka som red. Och när jag var bonddräng under kriget var det bara hästar. Det fanns inga traktorer under kriget, poängterar Folke.
Man hade hästar sedan tidigare, men så småningom hamnade paret på en gård i Äskeberga i Motala kommun.
– Vi hade sju-åtta hästar som mest, säger Folke.
Barn fick komma dit och rida, men Folke red även själv.
– Jag var åttio år när jag red sist, säger han.
2011 sålde så Louise och Folke gården. Folke beskriver hästägandet som en livsstil, men eftersom Folke med åldern mot slutet tyckte det var lite jobbigt att ta hand om allt, är det inget han saknar idag.
– Nej, det kan jag inte säga.
Men intresset är inget som försvann i och med att paret sålde hästarna. Än idag följer han hästsport.
– Jag tittar mycket på hästhoppning på tv. Jag är överhuvudtaget ganska idrottsintresserad, säger Folke.
Idag bor paret i ett radhus i Motala anpassat för äldre. Här har de hittat ett drömboende, med tanke på vilken ålder de är i.
– Det är ett väldigt bra boende. Det är ett lugnt område, man hör ingen biltrafik. Det är bara äldre som bor här också, så det är lugnt. Vi trivs väldigt bra, konstaterar han.
Hur ska du fira 90-årsdagen?
– Det är hemligt än så länge, men vi åker bort. När jag var 80 år var vi 90 personer i Äskeberga på öppet hus, minns Folke.