Spåren finns kvar, i form av en numera staketomgärdad, långsmal sjö.
Under andra världskriget 1939-45 och några år efteråt rådde brist på kol och koks som importerades. Den inhemska bränntorven fick bli en ersättning.
Rune Pärsby skriver i Motalabygd 2012 om sitt sommarjobb på mossen 1944. Det arbetades dygnet runt, i 12-timmarsskift.
Fyra man grävde upp och lastade torv på ett transportband till kvarnen där torven maldes sönder och sedan pressades ihop till ”limpor”.
”Här satt jag och högg lämpliga längder”, skriver Rune.
Torvbitarna transporterades sedan med linbana ut till avlastningsställen där de delades ytterligare, staplades och fick torka innan de transporterades iväg.
Här togs bränsle under andra världskriget
Bostadsområdet Torvmossen heter så av en orsak. I skogen bakom husen bröts nämligen torv på 1940-talet.
Många har åkt skridskor på Torvmossen. Sjön i skogen är rester efter torvbrytning på 1940-talet. Bilderna (utom den längst ner till höger) är tagna av Rune Pärsby som sommarjobbade där 1944.
Foto: Rune Pärsby/Anders Rörby
Karta: Torvmossen
Så jobbar vi med nyheter