I kulturverkstan K-ringen i Motala sitter upp emot tio damer vid varsitt skrivbord. På skrivborden ligger olika sorters handstickmaskiner och färgglada garnrullar.
Det är Motalabon Ingegärd Rothman som har arrangerat en träff på fyra dagar för maskinstickning. De andra deltagarna har hon lärt känna genom bland annat Facebook-grupper.
– Vi börjar klockan 9 på morgonen och håller på så länge vi orkar. En dag satt någon kvar till halv två på natten, så det blir mycket kaffe.
Det skulle kunna jämföras med en syjunta, men gruppen uttrycker det som att de lanar maskinstickning. Lan och lana är begrepp som ofta används när datorspelsintresserade samlas och spelar tillsammans.
– Många av maskinerna går att koppla till datorn, så man kan programmera in olika mönster. Så det är ju inte helt fel att säga att vi lanar, säger Lena Touronen.
– Man får lära sig mycket tekniskt. Jag använde datorprogrammet för maskinstickning innan jag visste hur man skapade ett dokument. Det var 1992, säger Maria Gustafsson från Bottnaryd i Småland.
Att sticka med maskin är inte lika enkelt som det kanske låter, enligt Ingegärd Rothman.
– Vissa avfärdar det som fusk, men så är det inte alls. Det krävs mycket handarbete.
Några av fördelarna jämfört med att sticka för hand är att det går snabbare och att det är mer skonsamt för axlarna.
– Det är en fin gemenskap. Vi delar med oss av tips och skrattar väldigt mycket, avslutar Ingegärd.