Heléne och Joakim Sjögren tillbringar gärna både vår och sommar på Dynudden, i sitt "Lilleputtland", som Heléne kallar det.
– Jag hör ofta det, att man aldrig hört talas om den här platsen fast man varit Motalabo hela livet, säger Joakim Sjögren.
Och jag kan förstå känslan eftersom jag själv susar förbi infarten till koloniområdet istället för att stanna till på parkeringen på Fiskartorpsvägen.
Krattade grusgångar omges av häckar och stora blombuskar. Innanför varje grind ser man små stugor som omsorgsfullt vårdas, i de flesta fall.
Att kliva in hos paret Sjögren är som att kliva in i en lekstuga, ett dockhus - eller en sagovärld. Visserligen är bostaden de bor i under vår- och sommarhalvåret 20 kvadrat stor, men ändå. Det är något visst med hela inramningen och de har nog allt – fast på en liten yta.
Hélene berättar att de köpte tomten 2014. Då hade de fortfarande villa och båt. Men Heléne drabbades av en stroke som gjorde att paret kände att de måste ta ett beslut, att välja bort något. De flyttade till en lägenhet i Motala centrum och fick möjlighet att satsa på sin stuglott.
Helene dukar fram kaffe och rabarberpaj från rabarber hon plockat på tomten på morgonen. Hon berättar hur hon tack vare kompisar på granntomten fick nys om att kolonilotten intill skulle bli ledig. Då hade hon redan gått och kikat på den och fallit pladask.
Joakim berättar att han själv, till skillnad mot Heléne vars far en gång haft en tomt i området, inte kände till platsen tidigare.
– Jag trodde att Dynudden bara var sjötomter, säger han ärligt.
Omkring en tredjedel av medlemmarna i koloniföreningen bor i sina små stugor sommartid. Övriga besöker lotterna över dagen.
Avkopplingen, tycker Sjögrens, är det bästa med sin semesterbostad - och närheten till stan.
– Allt är så minimalistiskt. Jag klipper gräset på tio minuter och är inte överhängd med jobb. Det är lättare nu att sätta sig och ta en kopp kaffe än innan, säger Joakim.
Förutom ett utekök som har rinnande vatten från Vättern har paret även en utedusch. Inne i stugan finns tre sovplatser, matbord och ett litet kök. Med en möblerad veranda och två uteplatser finns alla möjligheter att njuta av kvällarnas sista strålar.
Heléne och Joakim Sjögren har byggt upp en riktig idyll kring sin stuglott.
Göran Skyllmark är ordförande i föreningen och är på väg att bosätta sig i en lägenhet i Motala efter att ha bott i Mjölby. Han och hustrun har haft sin stuglott i snart ett år.
– Jag trivs jättebra här och det är en bra social gemenskap. Det finns plats för alla, även ensamstående, säger han.
Också Heléne poängterar det sociala, att man ofta byter några ord med människor man möter.
Området har även en föreningslokal med toaletter och dusch där alla får i uppdrag att hjälpa till och hålla rent. Föreningen anordnar även städdagar under året.
Finns det något som ni saknar som koloniägare?
– Vi skulle vilja ha ett längre arrendekontrakt, säger Heléne.
Göran Skyllmark är ordförande i Dynuddens koloniförening där det bland annat finns en gemensamhetslokal med toaletter och duschar.
Idag hyrs marken av kommunen på femårskontrakt, något som ibland kan kännas lite osäkert, förklarar Göran Skyllmark.
– Man lägger ner mycket pengar på sin lott och skulle inte arrendet utökas blir det en ekonomisk förlust, men det skulle även bli psykiskt svårt, funderar han.
Det finns inge oro i nuläget att koloniområdet skulle kunna hotas av annan bebyggelse, men samtidigt finns en detaljplan för området, betonar Skyllmark, som kan komma att innebära förändringar i närområdet.
Sedan Sjögrens köpte sin lott upplever Heléne att det varit en omsättning på folk och nya generationer har tagit vid. Flera i 50-årsåldern, som hon själv och Joakim.
Ewa Rydell kallar sig för "blommoman" och berättar att hennes kolonilott är viktig när hon annars bor i lägenhet.
När vi tar en promenad längs grusgångarna möter vi Ewa Rydell från Borensberg. Efter att ha sålt sitt hus och flyttat till lägenhet upplever hon sin kolonilott som extra viktig för välmåendet.
– Jag kände att jag måste ha någonstans att stoppa ner händerna. Jag är lite av en "blommoman", berättar Ewa som är ute och plockar i sin trädgård.
Björn Karlsson, ett stenkast bort, tycker att det har blivit lite roligare med odling sedan han skaffade växthus. Han visar upp en ovanligt stor aubergine. Även om han inte tänker äta den verkar han nöjd över bedriften att ha odlat fram den. Han gillar sin kolonilott, som också har en inredd stuga.
– Det är lagom stort att ta hand om, säger han.
När hösten kommer hjälps medlemmarna åt med att förbereda området inför vintern, då vattnet stängs av till tomterna.
Bland de första på plats i Lilleputtland till våren är Sjögrens.
– Det är en sanslös känsla i april. Fåglarna i träden är galna. Det känns riktigt häftigt när man suttit inspärrad hela vintern, säger Joakim.