Roger och Doreen tycker att den 50-åriga bussen är lätt att köra.
Roger och Doreen från Schweiz har tillfälligt ställt sig på Hamnparkeringen i Motala och tar sig morgonens andra kopp kaffe. De är på roadtrip genom Sverige och har varit på resande fot i ungefär två och en halv vecka. Semestern är oplanerad, de har mer eller mindre åkt dit vägen tagit dem. Till Motala kom de under torsdagen – fredagens mål är att åka till Borensberg.
– Vi har ingen plan, vi ser var det är trevligt och åker dit, säger Roger.
Deras buss införskaffades för ett år sen.
– T1 är den första modellen av Volkswagenbussar, det här är T2, den andra modellen.
– Vi har många äldre Volkswagen och en amerikansk bil. På grund av corona är det svårt att resa, med bussen kan man resa överallt. Det är orsaken till att vi köpte den, säger Roger, och berättar att de turas om att köra varannan dag.
Här kan man bädda ut så att det blir en säng.
Hur är den att köra?
– Den är lätt att köra, säger Roger.
– 100 kilometer i timmen är maxfart, säger Doreen.
Men, lite armmuskler är allt bra att ha om man ska sätta sig bakom ratten.
– Det är ingen servo, skrattar Doreen.
Släpet bakom bussen är också gammalt, från 1969. Där har de med sig kök, vatten och tält till bussen, och cyklar ovanpå.
Är det några utmaningar att resa med bilen?
– Nej, de äldre bilarna bara går och går. Om man har problem med en ny bil kommer man inte vidare. Här har vi verktyg och delar – om något inte är bra kan jag fixa det på plats, säger Roger.
Under resans gång har de fått många reaktioner, och många som vill ta bilder och filmer, berättar Doreen. Nästa fredag ska de hem till Schweiz igen.
– Det är 1 400 kilometer, säger hon.
En del av taket går att öppna upp.