Håkan, som vill vara anonym, har varit synskadad i nästan hela sitt liv och helt blind sedan fem år. Han bor i en lägenhet i Motala och klarar sig i stort själv.
– Jag klarar mig hemma, jag har ju i huvudet hur allt ser ut. Jag har också lärt mig att gå till soprummet och till tvättstugan. Men jag kommer ihåg när jag gick till soprummet första gången och inte hittade tillbaka. Det var nästan traumatiskt.
Många förvånas över hur mycket han kan och hur fint han har det hemma.
– Jag måste ju, det går inte annars. Men om de byter tvättmaskiner eller flyttar om kärlen i soprummet, då är det tack och hej.
Samtidigt är han beroende av hjälp för utanför huset och innergården vågar han inte gå ensam. Så att gå till mataffären eller apoteket blir en omöjlighet.
I somras ansökte han hos kommunen om ledsagning. Det innebär en person som på bestämda tider till exempel följer med honom till affären.
– I februari kom beslutet att jag fick avslag. Då fick jag även veta att min kontaktpersonen skulle dras tillbaka, att det var tidsbegränsat och löpte ut 1 maj. Så när jag önskade mer hjälp så drogs även den lilla jag hade in.
Idag är Håkan helt beroende av vänner och grannar. Men att tvingas förlita sig på vänner känns inte bra. Det är svårt att planera och Håkan tycker inte att han kan begära att vänner ska ställa upp på sin fritid för att han ska kunna handla eller hämta ut medicin.
– Därför hade det varit bra med ledsagare, någon timme i början och någon i slutet på veckan, då hade jag kunnat planera efter det.
Vad har kommunen för argument för sitt beslut?
– De tycker att jag är med i Synskadades riksförbund och i kyrkan och då behöver jag inte mer än så, säger han och menar att då anses han ha kontakt med andra som kan hjälpa honom.
Du klarar dig för bra helt enkelt?
– Ja, det sa handläggaren också, ”du klarar dig”. Och då tänkte jag att vadå, jag kan ju inte ens gå tvärs över gatan och handla mat.
Håkan har överklagat kommunens beslut men vet att det troligen tar flera månader innan besked.
– Jag lär ju hinna bli hungrig, säger han med ett litet leende, men tycker att det känns konstigt att han, som är helt blind, inte kan få hjälp.
Sofia Sjöstrand är verksamhetschef på socialförvaltningen och ansvarig för beslut kring ledsagning och kontaktperson.
– Jag kan inte uttala mig i enskilt ärende men generellt kan jag säga att får man ett avslag så kommuniceras det alltid med den enskilde. Alla får läsa utredningen och veta hur bedömningen är gjord. Därefter har man alltid rätt att överklaga till förvaltningsrätten, säger hon och tillägger att överklagan är något de uppmuntrar till och även hjälper till med.
Enligt Sjöstrand görs prövningar och omprövningar av alla ansökningar och beslut enligt de regelverk som socialtjänsten har, socialtjänstlagen (SoL) och lagen för stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS). Och att det alltid är individuell bedömning.
Att Håkan fick beskedet om indragningen av kontaktperson samtidigt med avslaget om ledsagning har inget med varandra att göra menar hon.
– De flesta beslut vi tar är tidsbegränsade och följs upp regelbundet. En indragning av en insats är något som prövas och den enskilde får också veta varför vi gör en eventuell förändring.
Är det rimligt att en person som är helt blind, och söker ledsagning, inte ska kunna få hjälp?
– Det bedömer egentligen lagstiftningen. Ibland är det så att just ledsagning inte är insatsen som är rätt. Det beror också på om det är LSS eller SoL, säger Sjöstrand och tillägger att även om någon inte har rätt till en insats så kan man ha rätt till en annan.
– Det är inte alltid tack och hej, utan det är alltid en dialog om hur vi kan lösa det.
Att Håkan fått vänta länge på beslut förklarar Sjöstrand med stor brist på personal i kombination med högre söktryck, men att det har blivit bättre.
En överklagan tar också lång tid. Vad har ni för ansvar för den enskilde?
– Kommunens ansvar är att pröva mot gällande lag och riktlinjer och titta på personens behov. Sen är det långa handläggningstider hos förvaltningsrätten, men det står utanför vår kontroll.
Vad ger du får råd till Håkan, som nu måste lita till vänner för att klara vardagliga ärenden?
– Är det så att man har stora behov som man upplever att man inte får tillgodosedda ska man vända sig till oss så pratar vi om det.