Alexandra White blev påkörd av en bilist när hon skulle passera ett övergångsställe och ådrog sig flera frakturer.
Det var den 30 augusti som Alexandra blev påkörd vid ett övergångsställe i Motala när hon skulle följa sin son till skolan.
Hon ådrog sig frakturer i vänster skenben, höger lårben, vänster bäcken samt i ena nyckelbenet. Därtill fick hon hjärnskakning och sårskador i ansiktet och i huvudet.
När Alexandra ställde frågan till läkarna om hon skulle kunna gå igen blev svaret:
"Gå ja, men frågan är om det är lämpligt att springa".
Två månader senare hade hon rest sig ur rullstolen. Hon kämpade för att ta sig fram utan hjälpmedel. Målet var att få flytta hem till stan lagom till jul, från den tillfälliga lilla hyresbostaden i markplan intill kanalen.
I mitten på november var hon nära.
– Jag var hemma på studiebesök och provade att gå i trapporna, säger Alexandra som bor på andra våningen. Ner till tvättstugan, har hon räknat ut, är det närmare 100 steg.
Successivt började kroppen hänga med bättre och lyssna på Alexandras krav.
– Det är en seger när det funkar, säger hon.
Som van löpare tog det inte så lång tid innan hon knöt på sig skorna igen.
– Det är så stort och en otrolig glädje att få springa. Knäna funkar, höfterna funkar och jag har inte fått några bakslag.
Läkarnas oro, berättar Alexandra, var att hon skulle utveckla artrosbildning efter benbrotten. Men med stöttning av sin sjukgymnast har träningen hittills bara varit av godo.
– Jag får köra på så länge jag inte får mer ont efter 24 timmar. Jag ville motbevisa läkarna, poängterar Alexandra som minns tiden på sjukhus som mycket tung.
"Energin räcker inte till 100 procent och att hushålla med den är en utmaning".
Samtidigt, medger hon, har olyckan även medfört andra, negativa effekter på kroppen som hjärntrötthet. Hon hymlar inte med att vardagen är tuff, trots att hon kan både gå och springa igen.
– Energin räcker inte till 100 procent och att hushålla med den är en utmaning.
Efter att ha tagit mycket hjälp från nära och kära sedan i somras vill Alexandra klara allt själv nu. Men att inse att hon inte riktigt orkar, som innan, är jobbigt. Då kommer hjärnspökena, som hon jobbar med att försöka tygla.
– Men jag är också lite glad över att jag tvingas "fejsa" det här och det kommer att komma bra saker ur det.
En bra sak är att få samlas med nära och kära under julen. Det första firandet sker tillsammans med pojkvännen och hans familj i Vingåker. Det andra, ihop med barnen.
– Två julaftnar känns extra lyxigt. Extra allt!