Våren 2010. NCC får i uppdrag att bygga en bro över Motalaviken. Lars Andersson blir projektchef och efter tre intensiva år står bron klar år 2013.
Tio år har passerat, men det är nästan svårt att tro. När vi ses berättar Lars passionerat om olika typer av lösningar de gjorde under bygget och hur bron fungerar, till exempel att det är en samverkansbro och att den både växer och krymper beroende på temperatur.
Att vara ansvarig för bygget var både fantastiskt roligt och fantastiskt mycket jobb, berättar han.
– Men man har med sig det hela livet, jag är glad och stolt över att ha varit med här som en av de som slutförde det, säger Lars Andersson.
Han minns att det var ett svårt projekt. De hade en stark tidspress och att det var flera delar som skulle ros i land – olika problem som skulle lösas och miljökrav att ta hänsyn till. Det var inte "bara" att bygga en bro.
– Svårast var nog egentligen att hitta lösning för formvagn och klara tiden. För den fanns inte när vi startade. Det fanns en tidsplan, men inte lösningarna för att klara det. Vi köpte en formvagn från Norge.
Du hann aldrig tröttna på vägen?
– Tvärtom så fick man bara försöka att andas, säger han.
Vad är bästa minnet från hela bygget?
– Det är nog lagbygget. Här fick alla anstränga sig extra mycket.
Varje gång Lars besöker Motala brukar han titta till bron, men han har inte varit inne i den på tio år.
Hur var besöket? Se videon på MVT.se