Vi spolar i våra toaletter och släpper ut vårt diskvatten. I dagligt tal pratar vi om avloppsvatten, men på reningsverket heter det spillvatten. Motala kommun har nästan 39 mil spillvattenledningar.
– Vi strävar efter självfall, men vi har pumpstationer som skjutsar in, säger Pernilla Rudin som är planeringsingenjör.
Omkring 80 pumpstationer hjälper spillvattnet att nå fram till reningsverket.
Det är många mil ledning som ska underhållas. Pernilla Rudin planerar hur ledningsnätet ska förnyas.
– Den äldsta ledningen vi har i stan är från 1899. Jag hoppas vi kan byta ut den snart, säger hon.
Underhåll och förnyelse av rör planeras ofta ihop med Gata och park i kommunen för att kunna samordna grävningar.
Som ett stort kretslopp
Flera faktorer kan påverka transporten in mot reningsverket. I vissa ledningar läcker det in regnvatten så att det blir för mycket i ledningarna och då hinner inte pumpstationerna med. Det kan också vara vi ”leverantörer” som spolat ner fel grejer i toaletten. Sanitetsprodukter, våtservetter, fett och annat kan klumpa ihop sig och fastna i en pump.
– Vi har beredskap dygnet runt på reningsverk och pumpstationer, säger Anna-Karin Pålsson som är projektledare och ansvarig för reningsverkets slamcertifiering.
Den som har beredskap får ett larm och kan på sin dator se var felet är. Vissa åtgärder går att göra utan att åka ut. Det kan vara sådant som att ändra hastighet på en pump. Har en pump däremot gått sönder är det bråttom att åka ut och åtgärda problemet. Larm kan även gälla någon av processerna inne på reningsverket.
Driftteknikern Erik Cederqvist är en av dem som ser till att alla processer fungerar.
– Ett reningsverk är byggt som ett fartyg. Börjar man ändra i ena ledet får det konsekvenser i ett annat led, säger han.
Alla processer måste vara i balans, men det är mycket som kan påverka i de olika leden.
Reningsverket är ett stort kretslopp.
– Vi lånar vatten från naturen för att diska, städa och annat och så ska vi kunna släppa tillbaka vattnet till naturen, säger Anna Odnell som är processingenjör.
Det renade vattnet ska i slutänden tillbaka ut i Boren som också är dricksvattentäkt för alla som bor i Borensberg.
Kiss, bajs och toapapper
Reningsverkets första station består av en mekanisk rening av avloppsvattnet. Här tappas även avlopp som hämtats ut enskilda avloppsbrunnar.
Alla partiklar större än tre millimeter fastnar här. Mycket som inte borde var i avloppsvattnet alls.
– Vi har vår slogan ”Kiss, bajs och toapapper”, säger Anna-Karin Pålsson.
Inget annat ska spolas ner.
– Kräkas får man förstås också göra, tillägger hon och skrattar.
Nästa anhalt för spillvattnet är ett luftat sandfång. Luft tillförs i mindre bassäng, vilket gör att lätta organiska partiklar flyter och sand sjunker till botten. Sanden tvättas sedan och skickas till soptippen. Vattnet med organiskt material går vidare in i nästa bassäng där järnklorid tillförs.
– Det fungerar som en magnet, säger Anna Odnell.
Små partiklar och fosfor klumpar på så vis ihop sig och sjunker till botten.
Därifrån går vattnet ut i stora sedimenteringsbassänger där slam samlas på botten och därifrån pumpas vidare upp till rötkammaren.
varje dag passerar 9000 kubikmeter avloppsvatten genom reningsverket och 120 kubikmeter slam tas om hand varje dygn.
Bakterierna är viktiga
Vattnet går vidare till andra bassänger där en biologisk rening påbörjas. I dessa bassänger bor reningsverkets skötebarn - bakterierna. Här finns både syreberoende bakterier och sådana som jobbar utan syre. Bakterierna måste skötas om och skyddas för att kunna göra sitt jobb. Stora regnmängder kan späda ut dem för mycket. Då kan de leda in en del av dem i ett skyddsutrymme för att bakteriestammarna ska räddas. Ibland måste bakterierna matas med en kolförening för att fungera. Kyla påverkar dem negativt och en riktig fara är kemikalier som kan ta död på hela bakteriegänget.
– Det är som att tömma tinner i ett akvarium. Fiskarna dör, säger Anna-Karin Pålsson.
En av hennes uppgifter är det uppströms arbetet, att spåra var miljöfarliga ämnen kommer ut i ledningarna från företag eller privatpersoner och in mot reningsverket.
Ett reningsverk är inte byggt för att kunna ta hand om lacknafta och andra kemikalier.
Bakteriernas jobb är att omvandla olika kväveföreningar till kvävgas som skickas upp i luften. Skulle kvävet vara kvar i det renade vattnet skulle sjön Boren drabbas av övergödning.
Provtagning på vattenkvalitet
När vattnet passerat olika bassänger med bakterier lyfts det upp med hjälp av arkimedesskruven, en stor skruv som fått sitt namn efter den grekiska vetenskapsmannen Arkimedes. Dessa fyra bassänger är vattnets sista steg. Här sker en sista sedimentering av de riktigt små partiklarna. För varje 50 kubikmeter vatten som går härifrån tas ett vattenprov till ett samlingsprov som analyseras i reningsverkets ackrediterade laboratorium. Provresultat redovisas till länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet.
Det renade vattnet skickas sedan via en 250 meter lång ledning ut i Boren.
– Man vill få en bra inblandning i övriga vattnet, säger Anna Odnell.
Bränsle och gödning
Kvar blir restprodukterna. Slammet som pumpas in i rötkammaren stannar där i 20-25 dygn. Därefter transporteras det till en centrifug där det avvattnas.
Reningsverket i Motala producerar 60 ton slam i veckan. Även slammet tas det prover på varje dag.
– Det måste vara rent för att kunna spridas på åkermark, säger Anna-Karin Pålsson.
Slammet lagras utomhus i ett halvår. Salmonellaprover tas innan det får lämna området. Därefter sprids slammet på åkermark och fosfor och näringsämnen återförs till jorden.
Medan slammet befinner sig i rötkammaren bildas rågas som innehåller 60 procent metan och 40 procent koldioxid. Genom en process omvandlas den till fordonsgas som innehåller 97 procent metan.
– Det är ju jättesmart att vi kan använda vårt kiss och bajs och köra bilar på, säger Anna Odnell.
Gasen transporteras från reningsverket upp till den lilla mack som ligger en bit bort. Kompressorer höjer trycket och gasen förs till ett gaslager som man sedan tankar fordon ifrån. Överskott på gas kan flyttas till en annan tankstation med hjälp av ett gasflak.