TEATER
Plats: Motala convention centre.
Publik: Cirka 350 personer.
Regi: Robert Dröse.
Medverkande: Carina Lidbom, Janne ”Loffe” Carlsson, Pernilla Wahlgren, Andreas Nilsson, Pernilla Parzsyk och Robert Rydberg.
Redan i foajén får jag en föraning om vad som väntar. En vampyr tassar omkring bland de som kommit för att se fars-komedin ”På bettet” i Motala convention centre, hälsar dem välkomna och säljer samtidigt programblad. Det är på sin höjd lite originellt med en så levande inramning till en föreställning, men är det roligt, för det är väl syftet? Nja, det är tveksamt. Han ser i varje fall läskig ut tänker jag, sedan en axelryckning. Mer än så blir det inte.
Handlingen är relativt enkel: Under en resa till Transsylvanien förvandlas Kjell och Frida, från pryda pensionärer till pilska vampyrer. Nu kommer deras son på besök, som till råga på allt är präst. Med sig har han sin nya flickvän, som i sin tur är dotter till ingen mindre än ärkebiskopen, och till de nykläckta blodsugarnas stora förtret är även han på väg till den planerade familjemiddagen. In och ut ränner också grannparet Harald och Hedvig, mer eller mindre febrilt letandes efter både varandra och en hårig liten hund.
Farsen är således ett faktum. Skämten staplas ovanpå varandra och det skojas friskt om sprit, fylleri och under bältet. Även om man lyckas locka till skratt här och var i salongen faller det mesta ganska platt och publiken tycks svårflirtad.
Faktum är att hela vampyrgrejen känns passé efter de senaste årens florerande inom populärkulturen. Inte ens med komisk touch och en stjärnspäckad ensemble lyckas man få till annat än en medioker genreunderhållning. Det märks dock att man är samspelta efter drygt 40 föreställningar tillsammans. Dialogen är rapp och sitter som den ska vilket höjer betyget till ett godkänt, men mer än så blir det inte.