Hennes uppfattning är att människor som söker efter något mer i sitt liv, kan ge uttryck för den saknaden på olika sätt. Det kan vara genom att träna mycket, äta, resa eller välja att ha ett stort socialt umgänge.
– Vi blir tryggare om vi vet var vi ska ta vår drivkraft. Men det är upp till var och en hur man handskas med sitt sökande. Andligheten kan vara en väg att gå, men den kanske inte är rätt för alla, säger hon.
Vi sitter uppe på ett loft i familjens hus med stora fönster som vetter ut mot sjön Salstern. Susanne har dukat fram te och frukt på bordet, där det också brinner två ljus på en liten rund glasbricka.
Utsikten är fantastisk, även om det för dagen är övermulet på himlen.
Susanne berättar att hon var fem år när hon och hennes familj flyttade till Motala från Halland. Först bodde de ute på Dysätter, men när hon var tolv år gick flyttlasset till Björka, norr om Motala, där familjen tog över morföräldrarnas gård med kreatur. Susanne är uppvuxen med skog och sjö omkring sig och sedan drygt 20 år har hon och hennes egen familj ett hus bara en kort bit ifrån släktgården.
Redan som barn beskriver sig hon sig som lugn, jordnära och den som först kollade av läget innan hon pratade. Susanne trivdes i skolan, hade vänner och gjorde vad som förväntades av henne på lektionerna. Hon visste också tidigt att hon ville bli förskollärare och direkt efter studenten från Vätternskolan började hon plugga i Norrköping.
Livet rullade på, med jobb och så småningom familj. Men redan då, säger Susanne, fanns tankarna där att studera vidare, till något annat. 2005 öppnade en ny förskola med utomhuspedagogik i Smedsby och i samband med att Susanne sökte och fick en tjänst där kände hon att det blev en kick jobbmässigt. Hon älskade utomhusverksamheten, men började samtidigt reflektera mer och mer ur ett hälsoperspektiv, bland annat vad vi stoppar i oss för mat. Hon funderade också över världen vi lever i, barns vardag och vuxna som skyndar hit och dit.
– Samhället har så mycket krav på oss och vi får så mycket input på hur vi ska vara. Det kan vara lätt att tappa bort sig.
Susanne kände av ekorrhjulet och kunde inte släppa tankarna på att göra något mer av sitt yrkesliv. Att kunna hjälpa andra att må bättre var en dröm, men då visste hon inte hur. Att läsa till dietist lockade en period, det gjorde även arbete med vägledande samtal och coachning.
Efter att det tredje barnet fötts 2012 upplevde Susanne att hon blivit mer ljudkänslig. Nu var längtan efter att studera ännu mer påtaglig och hon bestämde sig för att ta steget.
– Jag gick på lusten och tittade efter vad det fanns för kurser på olika universitet i hela Sverige.
Valet föll på en distanskurs i arkeologi och Susanne tog tjänstledigt från förskolan. Det var i samband med den kursen som funderingar kring det mediala började växa fram. Hon hade sedan tidigare ägnat sig åt både yoga och meditation och när hon blev tillfrågad av en kompis att följa med på en andlig kurs i Motala nappade hon.
– Jag hade inga förväntningar. Det kändes mer spännande och intressant.
Men kursen väckte insikter och känslor som Susanne inte var beredd på. Hon säger att hon upplevde andliga möten i meditationen. Hon ler när jag går in på djupare frågor och säger "det där kan du ju inte skriva". För insikten har hon, att det kan låta väldigt märkligt för människor som inte tror på det övernaturliga. Men Susanne beskriver det som om en ny värld öppnade sig för henne, som hon ville utforska mer.
Det blev fortsatta studier, först en ledarskapsutbildning med samtalet i fokus, parallellt med den läste Susanne även kurser i andlighet och medial utveckling. Det var då hon började känna ett allt starkare samband till djur. Under meditation kunde hon uppleva kopplingar till olika djur och deras ägare, eller människor, som hon väljer att kalla dem.
Hösten 2017 läste Susanne vidare på Mediumskolan i Göteborg och inom kort får hon sin certifiering som djurkommunikatör. Diplomet, säger hon, är inte viktigt för henne personligen, men däremot tycker hon att det är ett bevis för kunderna, att hon är seriös.
Susanne jobbar med olika tekniker och förklarar att hon får budskap till sig via ord eller bilder när hon arbetar under meditation.
Kan alla lära sig?
– Om man jobbar med sig själv. Men man måste ha viljan och kunna stilla sig, slappna av och inte tänka på annat, säger hon och fortsätter:
– Jag känner själv en förundran, en tacksamhet att jag kan få till mig det här. Allt jag har gjort innan i mitt liv har jag i bagaget. Jag ångrar inget. Jag har behövt allt för att vara här i dag.
Kan du förstå människor som är skeptiska?
– Oh ja. Det går inte att ta på det jag gör. Men många är nyfikna.
Att lämna ett fast jobb för något mer osäkert har förstås fått anhöriga att reagera. Susanne säger att hennes man inte tror på det mediala och att hennes föräldrar tycker att det känns lite läskigt. Ändå alla har stöttat henne.
Även ekonomiskt har det inneburit prioriteringar. Men Susanne tycker inte att det har varit några svåra val.
– Vi tittar på vad vi har och vad som är viktigt i livet? Hur mycket pengar behöver vi ha? Vi är inte prylfixerade, säger hon.
Är du lyckligare i dag?
– Ja. Nu går jag min väg och gör det som känns rätt för mig. Jag känner mig stolt över att jag vågat ta klivet, dessutom inom ett yrke som inte ligger inom normen.