Jukka Kosomaa bredvid den egenbyggda kranen som med lätthet lyfter upp den omkring 600 kilo tunga Fiaten på torra land.
Ögongluggarna på vid gavel.
Det var så många reagerade när de såg vad som hade lagt till vid gästhamnen i Motala på onsdagsmorgonen.
En större båt, nyttjad som bostad av Jukka Kosomaa.
Med en bil i fören.
Bredvid en rejäl lyftkran.
Ni kan säkert lista ut resten själva.
– Haha, du är inte den första som har reagerat, säger den 72-årige skepparen och skrattar.
Kärran, en Fiat 600, drar garanterat till sig en hel hög med blickar.
– Väldigt många stannar upp och tittar. Säkert funderar de en del. Men jag har valt en bil istället för cykel eftersom den ger mig en otrolig frihet, säger Jukka.
Han fortsätter:
– Varje gång jag lägger till brukar jag lasta av bilen. Det blir både långa och lite kortare turer. Jag gillar nämligen att upptäcka nya ställen.
Lyftkranen har den händige Finländaren tillverkat själv, berättar han.
– Jag driver ett eget företag och jobbar med hydraulik.
– Med rätt grejer är det faktiskt inte så svårt.
Den cirka 600 kilo tunga plåtlådan är nu ingen större match för den tekniska mojängen.
– Nä, det tar kring sex minuter. Men det måste vara på ett ställe som funkar. Det går liksom inte att ligga längst ute i hamnen, säger Jukka.
Med på resan från Finland finns också livskamraten Ulla Mether och parets vänner, Monika Grönqvist och hennes sambo Petri Teittinen.
De fyra lever ett behagligt liv ombord, berättar de.
– Här finns det mesta, säger Ulla och radar upp faciliteterna:
Bastu.
Fullt utrustat kök (kabyss).
Diskmaskin.
Tvättmaskin.
Flera hytter av olika storlek.
– Vi har såklart kaptenshytten, skjuter Jukka snabbt in med ett leende.
– Och vi har varsin, säger Monika.
– Fast ibland, vid speciella tillfällen, delar Petri och jag, haha.
Hela gänget samlat utanför Erna, som båten heter. Från vänster, Ulla Mether, Jukka Kosomaa, Petri Teittinen och Monika Grönqvist.
Stämningen är på topp bland de fyra som gav sig iväg från Finland för cirka tio dagar sedan.
Första stoppet på resan blev Åland.
Därefter Stockholm och sedan kusten ned till Mem och vidare genom Göta kanal.
Att ta sig fram på kanalen är otroligt rofyllt, tycker Ulla.
– Lugnt och skönt, säger hon och tillägger:
– Väldigt vacker natur att titta på.
Livet kan inte bli mycket bättre, anser Monika.
– Behagligt är väl rätt ord.
– Precis så som man vill ha det.
Hur länge kvartetten stannar innan det bär hem till Finland igen är oklart.
Enligt kaptenen hänger det till stor del på vädret.
– Fram till nu har det varit ganska besvärligt med både regn och kraftiga vindar, säger han och avslutar:
– Man ger sig inte gärna ut på öppet vatten när det är som mest stökigt.
Det är Jukka Kosomaa, ägare till båten, som såklart är kaptenen på skutan.