Att leva gömd medför att Ella och hennes barn inte har någon tillhörighet, vilket bland annat försvårar läget när de ska söka sjukvård då de inte finns några register hos exempelvis vårdcentraler. Som lösning får Ella åka runt till olika akutmottagningar i landet.
– Att byta stad, få ett nytt namn och en ny påhittad livshistoria är något jag och barnen har fått göra flera gånger. Jag tror inte människor förstår hur problematiskt det är att vara utan sin egen identitet, säger Ella som egentligen heter något annat.
I Sverige lever cirka 14 000 kvinnor med sekretessmarkering eller skyddad folkbokföring. Motala kvinnojour som jobbar med detta lokalt har bland annat tagit hjälp av Ella vid en föreläsning i våras om eftervåld, där hon har delade med sig av sina erfarenheter.
Ella kommer från Göteborgstrakten. Innan hon träffade exmaken beskriver hon sig som social, öppen, och nyfiken.
– Jag hade aldrig någonsin trott att något sånt här skulle kunna hända mig. Jag var en person med tydlig gränssättning och hade ett bra, välbetalt och fast arbete.
Tror du det finns förutfattade meningar om att detta bara drabbar vissa kvinnor?
– Absolut, jag hade själv den åsikten innan, men våld i nära relationer har inget att göra med klasskillnader, etnicitet eller religion. Det har att göra med våldsbenägna män som kräver makt och kontroll överallt.
Hon berättar att människor ofta frågar varför hon inte lämnade efter första slaget.
– Många vill fokusera på just det första fysiska slaget, men innan det ens har hänt finns det månader av psykisk misshandel som inte alltid är så tydlig och som sen snabbt eskalerar. Då är man ofta redan fast. Barnen är den allra största anledningen till att i alla fall jag stannade. Utan mig hade de ingen som skyddade dem från slagen.
Ella berättar att det är makt och kontroll som främst styr männens våld mot kvinnor. Hennes exman klockade bland annat hur lång tid det tog att handla så att Ella inte skulle vara bland människor mer än nödvändigt.
Ella, till vänster, förbereder sig för att snart gå upp och föreläsa om eftervåldet. Anna Frostemark till höger.
Ella fick hjälp att lämna relationen men hon beskriver eftervåldet som det hårdaste av allt.
– Blåmärken försvinner men det gör inte oron och ångesten över att han vill döda mig. Jag förstår kvinnor som tar sina liv. Det handlar om tusentals sms, samtal, hot, förföljelse och försök att till vilket pris som helst inte låta mig leva. Detta har hänt efter det att jag faktiskt har lämnat honom och han har blivit dömd för att ha misshandlat mig.
Vad känner du är det största sveket?
– Utan tvekan domstolarnas svek. Det var ett slag i magen när min exmans dom avkunnades och domaren frågade hur vi skulle göra med umgängesrätten. Trots allt som hänt kräver tingsrätten att våra gemensamma barn måste träffa honom, det trots avrådan från både polis, socialtjänsten, BUP och vården.
Så även om du lever gömd med dina barn måste de träffa honom?
– Ja, en gång i månaden. Jag måste själv ta dit dem, möta honom och lämna över barnen som veckor innan bönat och bett om att inte behöva åka till pappa igen. De kan kräkas i bilen av ångest precis innan överlämnandet, men kommer jag inte dit med dem får jag böter.
Ella vill att rättsystemet ska se till barnens rättigheter före att tillgodose en förälders access till barnen.
Sara Skoog Waller, lektor i psykologi och forskare, har gjort en studie om eftervåld.
– Problemet är att samhällets lösning för de här kvinnorna är att begränsa offren, istället för att riskera att kränka en förövare. Kvinnorna är ensamma omsorgspersoner men måste ha delat föräldraskap med sin förövare. Det krävs hårdare och mer tydliga lagändringar som sätter mer krav på männen och samhället, menar hon.
Sara Skoog Waller, lektor i psykologi och forskare.
När Ella föreläste i Motala föll många tårar bland åhörarna, då hon bad dem blunda och föreställa sig att det var deras barn hon pratade om när hon var på väg för att lämna barnen hos förövaren.
Hon säger att det kan kännas hopplöst ibland när kvinnor till och med kan bli dödade av män i nära relationer.
– Jag vet inte vad politiker och samhället behöver av oss för att det ska bli en ändring.
När Ella föreläste i Motala hade hon mössa, munskydd och peruk för att inte bli igenkänd. Hon berättade bland annat om problematiken med försäkringskassan då hon blev tvungen att säga upp sig från jobbet när hon flydde med sina barn. Hon nekades a-kassa, eftersom hon sagt upp sig på egen begäran, och förlorade sin sjukpenninggrundande inkomst.
Sara Skoog Waller, som bland annat är lektor i psykologi och forskare, föreläste nyligen om eftervåld på Motala Kvinnojours föreläsning.