Att synas och höras är nödvändigt när det gäller att få fler gode män, säger rekryterare Ivana Smoljan.
Ivana Smoljan jobbar som rekryterare på överförmyndarkansliet i Motala. I hennes upptagningsområde ingår förutom Motala även Mjölby, Vadstena, Ödeshög och Boxholm.
Verksamheten har i dag omkring 450 gode män i de fem kommunerna på 1 000 ärenden, men behovet av hjälp är större och 65 personer väntar just nu på handläggning.
Att rekrytera är ett återkommande problem för verksamheten och Ivana medger att det inte är en lätt uppgift.
– Man kan inte trolla eller tvinga på någon något, men det går att uppmärksamma och påminna varandra att behovet finns. Vi måste synas och höras, säger hon.
Ivana, som träffar dem som visar intresse att ta ett eller flera uppdrag, säger att flera kan uppleva det hela som ett "jättestort ansvar" och "för svårt".
Samtidigt framhåller hon att man som ny får stöd och även kan tilldelas en mentor. Att bli god man tar också lite tid, upp till två månader då den som söker måste bli godkänd och även träffa sin uppdragsgivare, ibland flera gånger, för att känna efter så att de "klickar".
– Mitt uppdrag går ut på matchning och det är en process.
I dag är ungefär en tredjedel av alla gode män i det aktuella upptagningsområdet anhöriga. Men det finns fall, säger Ivana, där anhöriga av olika skäl inte vill bära ansvaret att exempelvis sköta ekonomin för en familjemedlem.
Hon förklarar också att det är tingsrätten som beslutar vem som kan få en god man, eller en förvaltare. Men här skiljer sig uppdragen åt då det är frivilligt att ta emot hjälp av en god man. En person som inte längre kan ta hand om sig själv eller sina tillgångar kan tilldelas en förvaltare, men då är det en tvångsåtgärd.
"Att ge lite av sin tid kan betyda mycket för någon annan och alla kan hamna där, att man behöver hjälp", säger god man Christina Wiklund.
Christina Wiklund från Mjölby har haft flera uppdrag under 13 års tid år och i dagsläget hjälper hon fyra personer parallellt. De bor dessutom i olika kommuner.
– Att ge lite av sin tid kan betyda mycket för någon annan och alla kan hamna där, att man behöver hjälp, säger hon.
Samtidigt är Christina ärlig med att det initialt kan vara lite tidskrävande, när ett uppdrag startar. Det kan handla om att behöva få en inblick i någons ekonomi, se över eventuella skulder eller initiera telefonsamtal till olika instanser. Därefter upplever hon att arbetet blir lättare. Själv har hon kontakt med sina uppdragsgivare mellan 1-2 gånger i månaden.
Men det är inte bara hjälp att sköta ekonomin som en person kan behöva, framhåller hon. Det kan även handla om att få rätt vårdinsatser, kommunicera med sin hyresvärd eller andra områden, som är viktiga för en god livskvalitet.
Det är ont om gode män i västra länsdelen. Christina Wiklund till vänster har stöttat andra människor i många år. Ivana Smoljans uppdrag är att få fler att vilja ta uppdrag.
Christina och Ivana ser en ökning bland sökande med psykiska sjukdomar. Andra som är i behov av hjälp är äldre som drabbats av demenssjukdom. Många är också ensamma, framhåller kvinnorna.
Båda säger att de har förståelse för att människor mitt i livet, med heltidsjobb och småbarn, kanske inte känner att de har möjlighet att ta ett sådant här uppdrag. Bland gode männen finns dock yngre personer, även om äldre dominerar.
Mycket handlar om tiden – var människor befinner sig i livet.
– Man kan ha vuxna barn, jobba, men närma sig pensionen. Eller nyligen ha blivit pensionär, säger Ivana.
Christina som själv är född med ett funktionshinder upplever att det finns en tillfredställelse i att kunna hjälpa en medmänniska, även om vissa uppdrag hon haft varit tuffare än andra.
– När det är som värst kan det bara bli bättre, säger hon.