Det vore lätt att tro att det är en livslång skrivardröm som går i uppfyllelse för Christina Magnusson när hon gör debut som författare med diktsamlingen "Molnen skymmer solen". Men sanningen är den att hon inte ens hade tänkt tanken för bara några år sedan.
– Jag har aldrig i hela mitt liv skrivit något tidigare. Det enda jag har skrivit är väl lite anteckningar från när barnbarnen växte upp. Så jag blev lite chockad själv, säger Christina, eller Tina som hon kallas, när hon tar emot vid köksbordet hemma i villan i Motala.
En väldigt passande plats visar det sig. För det var just där som hennes diktskrivande inleddes under pandemin.
– Jag skriver ju på rim och jag satt här och från ingenstans hörde jag den här rimmelodin. Då började jag skriva lite och sen kom det bara fram. Jag vet inte var det kom ifrån. Sen kände jag att det gick bra så då tänkte jag tillbaka lite på allt det här gamla och så fortsatte jag skriva.
Några tankar på att det skulle leda till att hon skulle ge ut en diktsamling hade hon inte då. Den tanken dök upp först när hon efter ett års skrivande lät sina systrar läsa hennes dikter.
– Det här blir ju som en bok om du sätter ihop det tyckte de. Då försökte jag sätta det lite i ordning som jag kände skulle passa. Sen skickade jag iväg det till förlaget och de tyckte det var bra. Så det var inget jag hade planerat heller utan det bara blev så, säger Christina och spricker upp i ett leende.
Inspirationen till de 22 dikterna i boken har hon till stor del hämtat från egna upplevelser. Uppväxten i lilla orten Snavlunda i Askersunds kommun, naturintresset, barndomsvännen och kärleken till dottern och de tre barnbarnen har alla fått plats i samlingen.
– Det är ingen stor bok. Men det sägs ju att det är innehållet som räknas och det är varierande innehåll så kanske är det lite tänkbara saker som man kan ta med sig. Jag skriver också lite om vad som händer i världen. Det är lite aktuella grejer som jag reflekterar på.
Trots att hon nu kan kalla sig författare menar Christina att hon inte har läst speciellt mycket böcker tidigare i livet. Med ett undantag.
– Det är klart att jag har läst mycket barnböcker.
För sedan hon flyttade till Motala 1973 har hon, bortsett från ett år då hon gick textillinjen på Vadstena folkhögskola, jobbat inom barnomsorgen.
– Jag har alltid trivts med att jobba med barn. Jag började på Humlan som låg vid lasarettet och som är rivet nu. Sen flyttade vi till Solsätter. Där blev jag kvar tills jag gick i pension för tolv år sedan.
Det måste vara många som känner igen dig som sin förskolefröken?
– Ja, det tror jag nog det är. Det händer inte lika ofta längre, men det var en period när man gick ut så kände man igen väldigt många. Jag har ju haft barn och sedan deras barn.
Möjligheten finns också att de barn som nu går på Solsätter förskola kommer få läsa en bok som Christina skrivit. För sedan hon började skriva har hon inte bara fått ihop en diktsamling. Utan hon är även hunnit skriva ett par barnböcker.
– Det har jag faktiskt gjort, men de ligger fortfarande kvar på datorn. Jag har skickat in några stycken men det har inte hänt någonting än. Det skulle ju vara lite kul om någon av dem fick komma ut i bokform.