Tiderna förändrades när barnen växte upp, förklarar hon.
– De sista decennierna har jag inte längtat efter pension. Men nu är det som en naturlig bit av mitt liv. Jag känner varken lättnad eller saknad, säger Catarina som de sista två åren jobbade halvtid som förskolechef i Motala kommun.
Nu njuter hon av varma vårdagar i sommarbostaden i Djupvik, utanför Motala. Med sjön Salstern som kuliss till uteplatsen.
– Jag är morgonpigg och kan sitta ute och njuta med en kopp kaffe och tidningen och börja dagen med den här utsikten, säger Catarina.
Hon är född i Mönsterås men utbildade sig senare till lärare i Göteborg. I 25-årsåldern gick flytten till Motala där Catarina började undervisa i vårdämnen på dåvarande Platenskolan samt Vätternskolan. Hon var också engagerad i Friluftsfrämjandet och det var där som tankarna och engagemanget för de politiska frågorna började.
– När jag skulle välja parti var det inte så svårt, säger miljöpartisten och ler.
– Vill man vara med och påverka utvecklingen för ett samhälle man tror på är det politiska arbetet en sådan möjlighet. Men beslutprocesserna är långa så man får inte vara otålig. Demokrati tar tid.
Parallellt med det politiska engagemanget fick Catarina ett vikariat som studierektor på Vätternskolan. Hon pratar varmt om perioden, totalt åtta år, där hon fick möjlighet att vara med och jobba fram det numera treåriga barn- och fritidsprogrammet.
– Det var fantastiskt roligt, vilken möjlighet.
Att få vara med vid uppstarter och jobba med utvecklingsfrågor återkommer under hela hennes karriär, 35 år. När Mjölby kommun 1992 gjorde om sin grundskoleorganisation blev Catarina en av 16 nya rektorer. Fem år tillbringade hon på Egebyskolan och fem år på Trojenborgsskolan i Skänninge.
– Mjölby är en duktig skolkommun med mycket kompetens både hos ledning och rektorer.
2005 ställdes hon inför en ny utmaning då Vätternskolan blev grundskola med estetprofil. Nu var det en helt annan verksamhet som skulle skräddarsys med specifika kompetenser. Skolan ville även anställa en konstnärlig ledare, något som först inte var helt enkelt.
– Bildningsförvaltningen sa att det inte gick, att det inte fanns någon sådan befattning. Men vi lyckades, säger Catarina som även minns att det var ett väldigt söktryck på samtliga tjänster.
Efter 5-6 år ville hon vidare igen, efter att ha nått de mål hon sett framför sig.
– Jag hade gett det jag hade och tänkte att nu får det komma in någon annan.
När det 2012 gjordes en förändring inom verksamhetsområdet förskola sökte Catarina en av förskolechefstjänsterna. Hennes drivkraft genom åren har alltid varit att hon känt en utmaning när hon sett att det finns sådant som går att utveckla och göra bättre. Det gäller samtliga verksamheter hon jobbat inom, från förskola till vuxenutbildning.
Hur ser du på Motala kommuns slogan "En skola för alla"?
– Det finns en stor konflikt i skolans värld. Läroplanen krockar med de ekonomiska medel som en kommun är villig att skjuta till för att alla barn ska kunna utvecklas så långt som möjligt. Det är den största frustrationen som alla rektorer brottas med dagligen.
Efter pensionen behåller Catarina sina uppdrag inom Regionfullmäktige och Hälso- och sjukvårdsnämnden, samt Motala bildningsnämnd. Men det viktigaste uppdraget av alla är det som mormor och farmor.
– Barnbarnen har jag prioriterat högt hela tiden.
Nyligen var hon på besök hos sonen med familj i Norge, där vårbruket var i full gång.
– Men jag satt inte på traktorn utan hade kökstjänst och var med barnen, säger Catarina Engström.