– Det blev väldigt känslosamt, sa hon efter att just ha avverkat sin sista lunchmusik.
Festival Toccata av Percy E. Fletcher, ett riktigt pampigt stycke, blev det sista som Annelie spelade under lunchmusiken inför ett 50-tal besökare i Motala kyrka.
– Jag tänkte att jag ville blåsa ur orgeln en sista gång och bjuda på något riktigt maffigt. Jag spelade egentligen bara mina egna favoriter i dag, men så egoistisk tyckte jag att jag kunde få vara den här gången, säger hon med ett leende.
Hon gör sin sista arbetsdag under fredagen, lämnar Motala efter 22 år på sin tjänst och vi återkommer till känslorna i kroppen när en stor personlig förändring står och väntar.
– Jag har bearbetat det här är ett tag och försökt förbereda mig, men det blir ändå på något sätt lite overkligt att man avslutar något man hållit på med så länge. Det blir så tydligt när man börjar plocka ur sitt arbetsrum och hittar saker som får minnena att komma fram igen. Det är väldigt känslosamt, det måste jag säga.
Hon samlar sig en stund. Fortsätter sen:
– Jag är så oerhört tacksam över att jag i det här jobbet fått möta så oerhört många människor, i alla lägen i livet, såväl glada som sorgliga. Jag har varit här så länge att jag den senaste tiden fått in barn i barnkören vars mamma varit med i samma barnkör när de var små. Det är en mäktig känsla på något sätt.
Annelie tillträder den nya tjänsten 1 april, i Linköpings Domkyrkopastorat. Det blir en helt ny utmaning.
– Tjänsten är helt ny och har inte funnits tidigare. Det betyder att jag själv i hög grad kan utforma vad den ska innehålla. Det var just det som var den stora lockelsen, att få möjligheten att göra något helt nytt, som gjorde att jag valde att ta det här steget. Om tjänsten varit liknande den jag haft här, och jag bara skulle bytt stad, hade inte varit alls lika intressant.
S:t Larskyrkan i Linköping blir den kyrka hon kommer spela mest i, eller som hon själv säger, där hon kommer ha sin orgelpall.
– Lunchmusiken där lockar väldigt mycket folk, precis som det har varit här i Motala många gånger. Det ska bli kul att fortsätta med det, även om jag kanske ser att körerna är mitt främst instrument, det jag brinner mest för egentligen. Att vara kördirigent och utvecklas tillsammans med andra människor är väldigt stimulerande.
Den officiella avtackningen för Annelie Eriksson blir på påskdagen, i Motala kyrka.