Rådet är att man ska ha cyklat 100 mil innan start i Vätternrundan. Med 17 dagar kvar till start visade min träningsapp att jag har fått ihop 19. Jag skulle kunna skylla på att en inflammation i brosket mellan revbenen är orsaken till att jag är i den här situationen men det vore en lögn.
För sanningen är den att jag har svårt för att säga nej. Speciellt till utmaningar. Så när chefen frågade om jag trodde att jag skulle klara av att förbereda mig inför loppet på tre veckor så sa munnen ja och hjärnan ett lika tydligt nej. För det är idiotiskt och det kommer högst troligt bli plågsamt.
Nu har jag tagit mig runt sjön ett antal gånger förut. Så sent som i fjol cyklade jag runt och njöt hela vägen i det strålande sommarväder som var då. Men då åkte jag med ett fantastisk härligt gäng och som jag dessutom hade tränat 200 mil ihop med under våren.
Nu står hoppet till den gamla klyschan att man kommer långt på rutin. Frågan är bara om man kommer 315 kilometer. Det återstår att se. Men jag har trots allt drygt två veckor på mig att rädda vad som räddas kan. Så för att ge mig själv en extra sporre tänkte jag (läs chefen) att ni skulle få hänga med mig under de här två sista veckorna. Och sen även på vägen runt.
Jag ska försöka ge er som är i samma sits som jag några tips och råd på vägen. Men behöver det lika mycket själv. Så dela gärna med er av era bästa tips för hur jag ska göra.