Författaren Emelie Schepp från Motala är årets vinnare av Broocmanpriset.
"Hundra dagar i juli" släpptes i september. Den Motalaberättelse Emelie Schepp burit på länge, pausen från författarens hyllade deckarserie om Norrköpingsåklagaren Jana.
Och nu står Schepp, tack vare författarskapets tydliga Östgöta-kopplingar, som årets vinnare av Broocmanpriset – kulturpriset som instiftades 1958 till minne av NT:s grundare Reinerus Broocman.
– Oj, vilken ära! Jag jobbar med ord men jag får inte fram några, haha. Tack så jättemycket! Blir svaret när Schepp får beskedet.
Tårarna har knappt torkat när vi slår oss ner för den där intervjun som vi trots alla känslor vill genomföra. För Schepp har en spännande historia att berätta.
Vi blickar tillbaka till 2013. Schepp har precis skrivit sin första bok "Märkta för livet", men hon får inget napp hos några av de stora förlagen. Den drivna författaren, som skrivit vid sidan om sitt jobb inom reklambranschen, har dock bestämt sig.
Det ska bara gå.
Tillsammans med maken Henrik Schepp startar hon eget förlag och några veckor senare landar tre pallar böcker på garageuppfarten.
Den första boken om Norrköpingsåklagaren Jana Berzelius "Märkta för livet" gavs ut 2013. Sedan dess har det blivit ytterligare sex böcker i serien och ungefär 3,5 miljoner exemplar har sålts världen över.
Signeringsturnén genom Sverige tar fart och kort därpå är succén är ett faktum.
Med 40 000 exemplar sålda slår "Märkta för livet" med råge säljrekordet för egenutgivna författare. De etablerade förlagen får upp ögonen för författaren från Motala och idag har historierna om Jana Berzelius getts ut på ett 30-tal språk med ungefär 3,5 miljoner sålda böcker världen över.
Om du tänker tillbaka på den där garageuppfarten – trodde du då att böckerna skulle få så stort genomslag?
– Nej, men jag ville verkligen jobba för att hitta mina läsare – så någonstans måste jag väl ändå ha trott att det fanns några där ute som skulle gilla Jana lika mycket som jag. Det fanns alltid en dröm och en förhoppning. Jag tänkte väl "om jag bara jobbar lite hårdare så kanske jag når fram". Och det visade ju sig vara sant, säger Schepp och ler.
"Det var helt fantastiskt. Jag fick nypa mig i armen flera gånger för att jag fick vara med om det", säger Emelie Schepp om tv-serien om "Jana – Märkta för livet" som släpptes tidigare i år.
Har du fortfarande kvar det där starka drivet?
– Jag kommer nog aldrig släppa det. När man hamnar på ett etablerat förlag är det lätt att tänka "vad skönt, nu kan jag luta mig tillbaka". Men så är det inte. Man måste fortfarande göra allt för att hitta sina läsare. Det kan vara mässor, föreläsningar, signeringar och sociala medier. Så ja, jag jobbar fortfarande lika hårt, haha.
När författarkarriären tog fart på allvar började familjen söka sig en ny hemort. För barnens trygghets skull landade de i Schepps barndomsstad, Motala.
– Där och då hade vi lika gärna kunnat välja Stockholmslivet, men med facit i hand var flytten till Motala det bästa beslutet vi någonsin hade kunnat ta.
Här växte den nyutgivna deckaren fram, om Maia som är polis i Motala och kämpar för sin sons liv på Motala lasarett.
"100 dagar i juli", Emelie Schepps första fristående spänningsroman, släpptes för drygt en månad sedan. "Jag hade gått och burit på den historien länge men den passade inte in i Jana-världen", säger hon.
Var det skönt att släppa Jana och skriva om något annat?
– Det var faktiskt det. Jag hade levt med henne i elva år och tv-serien skulle snart släppas. Då passade jag på att skriva den här boken som jag har gått och burit på ganska länge, men som inte passade in i Jana-världen.
Många är nog nyfikna på hur framtiden ser ut för Jana.
– Ja, det kan jag tänka mig, haha. Men de får nog vänta på ett tag. Det jag kan säga är att jag just nu håller på att skriva nästa bok och den tar vid direkt när "Björnen sover" slutar. Den kommer att ges ut nästa år.
Broocmanpriset ska enligt stadgarna gå till den eller de som gjort "kulturellt berömvärda insatser" och som har anknytning till Norrköping och Östergötland. Det är få personer som förtjänar priset mer än Emelie Schepp.
Nu när du fått smälta lite att du fått Broocmanpriset – hur känns det?
– Som jag sa är det svårt att sätta ord på det här – och jag borde verkligen kunna göra det, haha. Men från hela mitt hjärta vill jag egentligen bara säga stort tack för den här fantastiskt fina utmärkelsen.