"På´t igen! Jag ska cykla nästa år", säger Anders Olofsson.
"Ja, det här var din femte. Du måste ju ha tio och få ett silver, sade du innan", säger Gunilla Blad.
Anders Olofsson och Gunilla Blad har just packat ihop taktältet för hemfärd mot Göteborg. Gunilla får köra, medan Anders får vila sitt knä som pajade i Jönköping.
– Det blev ipren, alvedon, tigerbalsam och massage hela vägen, berättar Anders.
Det skulle bli en lugn cykling oavsett för Anders cyklade med 13 andra för Barncancerfonden, med "fullpension":
– Vi skulle cykla på 18 timmar och nyttja alla depåer.
Under tiden har Gunilla hängt med en vän i Motala:
– Vi har fikat, fikat, lunchat och gått i alla affärer.
Jennifer Heras och Anders Nordlund har inte riktigt hunnit vila ikapp efter de sista regniga milen, målgång vid 22 och sömn i bilen.
– Det var fint, svarar Jennifer på frågan om hur cyklingen varit.
– Det var hemskt, säger Anders.
– Ja, det var hemskt också, håller Jennifer med.
Innan de beger sig hem mot Stockholm ska de köpa kaffe och vakna lite till.
Regnet kom i Jennifer Heras och Anders Nordlunds sista kontroll, men de är nöjda ändå:
"Det var en sådan här morgon när vi åkte iväg mot Jönköping", säger Jennifer.
Familjen Persson har också sovit i bilen. Tre personer i en Volvo kombi efter 22 timmars cykling.
Hur mår ni nu?
– Över förväntan, svarar Annika och fortsätter:
– Vi komma alla tre i mål i år, förra året var det bara två.
Annika, Perra och Alva har tillsammans satsat mot en svensk klassiker. Alva fullgjorde klassikern under Vasan medan Perra som fick bryta Vätternrundan i fjol tog den först nu. Annika har precis börjat om.
– Det var folk i vägen så jag klarade inte reptiden på Vasan.
Nu tar de frukost i solen innan hemfärd till Värmland.
Alva, Perra och Annika Persson brukar inte träna så mycket ihop, men tillsammans har de satsat på klassikern senaste året. Nu riktas fokus mot Vansbrosimmet.
Helene Björklund och Björn Backman från Österbotten, Finland, har sovit på madrass på golvet på gruppförläggning.
Hur har ni sovit?
– Alldeles utmärkt. Man sover inget natten innan. Natten efter sover man oavsett vad det är, svarar Björn.
Inför loppet ringer olika larm för olika starttider natten igenom.
– På sätt och vis är det semester och helvete, tycker Björn och syftar på cyklingen som helvete men resan som semester.
De är drygt 30 personer som nu tar bussen hem via Stockholm, färjetur, Helsingfors och Åbo.
– Vi ska vila, läsa och dricka, säger Helene.
Björn Backman och Helene Björklund ser bussresan och Vätternrundan som en semester, i alla fall delvis:
"Det är först lugnt, avslappnat, ingen stress. Vila innan man stiger in i helvetet. Efter mål är det avslappnat igen", säger Björn.
Premiärcyklisterna Elna Svegborn och Wilma Olsson har också sovit på gruppförläggning.
– I natt har vi sovit utslagna hela natten. Luften hade gått ur våra luftmadrasser men det gjorde inget, berättar Wilma.
Efter ett nyårslöfte började de träna i januari.
– Vi var osäkra typ hela loppet om vi skulle klara det, men det gick, säger Elna.
Nu ska de tillbaka till Lund där de pluggar.
– Vi får se hur vaden mår när man trycker på pedalen, skrattar Wilma.
"Jag blev förvånad över hur vackert det var, jag har inte tänkt på det", säger Wilma Olsson.
"Och man kände sig väldigt trygg, alltid i närvaro av någon", säger Elna Svegborn.