â Vi vill ta utgĂ„ngspunkt ifrĂ„n individens möjlighet att leva fritt, jĂ€mlikt och inkluderad som det bara gĂ„r, sĂ€ger Sofia Nilsson (C), riksdagsledamot och talesperson i funktionshinderfrĂ„gor. Och som tillsammans med Maria Persdotter, lokalpolitiker och tidigare förbundsordförande för Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, och ytterligare lokala centerpartister, presenterade partiets nya funktionshindermanifest.
Enligt Nilsson Ă€r livet för personer med funktionshinder ofta en kamp â mot myndigheter, att fĂ„ ett arbete, fĂ€rdtjĂ€nst och hjĂ€lpmedel.
â Vi vill tillbaka till grundtanken med LSS, lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. Att det Ă€r en frihetsreform och en rĂ€ttighetslagstiftning, sĂ€ger hon och tar assistans som exempel, vilken idag Ă€r uppdelad pĂ„ kommunal och statlig assistans beroende pĂ„ behov.
â Men det innebĂ€r att om du Ă€r funktionsnedsatt och har kommunal assistans Ă€r du rĂ€dd för att flytta till en annan kommun. För dĂ„ görs en ny bedömning och man Ă€r rĂ€dd för att fĂ„ neddragen assistans.
Centerns vill att assistans ska förstatligas för att skapa lika bedömning.
Beslut om hjÀlpmedel tas av regionerna, nÄgot som ocksÄ leder till olika bedömningar menar de.
â Men det Ă€r inte okej att det Ă€r olika och det Ă€r inte heller okej att man inte kan överklaga. HjĂ€lpmedel gĂ„r under hĂ€lso- och sjukvĂ„rdlagen och Ă€r ingen rĂ€ttighet, dĂ€rför kan man inte överklaga ett beslut. Det tycker vi Ă€r fel, sĂ€ger Persdotter.
Ăven fĂ€rdtjĂ€nsten ser olika ut mellan kommuner och regioner. Vilket pĂ„verkar enskilda personers vardag, för att ta sig till och frĂ„n ett arbetet bland annat.
â FĂ€rdtjĂ€nstlagen Ă€r frĂ„n tidigt 1980-tal och det har smugit sig in tillĂ€mpningar som inte fanns frĂ„n början och sĂ„ blir det en ny praxis, sĂ€ger Persdotter.
C efterlyser en helt ny fÀrdtjÀnstlag med nationella riktlinjer. NÄgot som, enligt Sofia Nilsson, varit uppe i Riksdagens trafikutskott och dÀr de hoppas pÄ en majoritet för en förÀndring.
Manifestet gÀller hela landet men de ser att mycket bÄde kan och mÄste göras pÄ lokal nivÄ. De pekar pÄ att samhÀllet inte har rÄd att mÀnniskor som kan jobba stÄr utanför arbetsmarknaden. Och att barn med funktionshinder gÄr i samma skola som alla andra men nÀr de Àr klara fÄr de inga jobb. Och att varje enskild kommun har ett stort ansvar.