Servicebilar finns dygnet runt ute på banan för att kunna stötta upp cyklisterna med allt från att pumpa däck till hjärt- och lungräddning.
– Vi kräver inte att de säljer bingolotter som i många andra föreningar, utan att de ställer upp och tar ett pass på Vätternrundan ungefär vartannat år, säger Magnus Petré, vaktmästare och en av de funktionärsansvariga i Borens IK.
Magnus Petré menar att de flesta är motvilliga ändå.
– De har väldigt svårt att ta sitt ansvar mot sina barn och föreningen de är med i. Men vi lyckas på något sätt med hjälp av frivilliga, de bara väntar på att vi ska ringa.
"90 % av er kommer inte vara vid någon olycka", säger Peder Johansson som håller i informationsmötet för följebilsförarna. De senaste fem åren har ingen av klubbens hjärtstartare behövt användas, men alla ska vara beredda och HLR-utbildning ingår i förberedelserna. Peder understryker också att mental stöttning ska sökas om det behövs efter en olycka.
En person i vardera lag får funktionärsansvaret. Denne deltar i informationsmöten under året och fördelar uppdragen inom laget.
I lagen F12 och P12 har de funktionärsansvariga kommit fram till att uppdragen ska vara frivilliga så långt det går.
– Tvingar man folk kanske de inte dyker upp, säger en av lagföräldrarna Johanna Pettersson.
Johanna Pettersson, My Hellestrand och Bertil Ståhl körde följebil under Tjejvättern. Johanna Pettersson och My Hellstrand anmälde sig frivilligt men verkar ganska nöjda med att inte behöva köra nästa år. Bertil Ståhl däremot kör nästan årligen bara för att det är kul.
Vilka uppdrag varja lag får är förutbestämt inom klubben.
– De nya lagen tar det lättaste, utstationerade på olika platser på MTB-vättern. Sedan går de över i de små loppen i två-tre år innan de kliver på stora Vätternrundan, berättar Magnus Petré.
Thérese Syrén har tidigare varit ansvarig för följebilarna:
– Det är svårt att få föräldrar att ställa upp. Det är så mycket annat i livet hela tiden. Jag tror inte man orkar riktigt.
Therese Syrén har under sina år som följebilsförare aldrig varit på plats vid en olycka. Men hon är alltid beredd. "Det är det som är det värsta, att man inte vet riktigt. Det kan lika gärna ligga nån i diket."
Therese Syrén ställer dock själv upp som förare under lördagseftermiddagen.
– Jag tycker så synd om tjejen som håller i det eftersom jag vet hur svårt det kan vara att fylla passen. När det är dagpass också så kan jag passa på att hjälpa till.
Nattpassen är mycket tuffare, menar Therese Syrén som ett år körde mellan 22 och 04.
– Vetskapen att man ska köra natt är jättejobbig, men när man väl sitter i bilen är det kul och man får mycket energi av dem man ska hjälpa.
Klubbföräldern Zung Halin Persson och vännen Pernilla Karlsson ska köra följebil mellan Askersund och Motala under Vätternrundan.
– Det är kul! Säger Zung Halin Persson, men lägger också till:
– Man måste faktiskt.
– Det är en bra sak. Man måste ställa upp för barnen, säger Pernilla Karlsson.
Zung Halin Persson och Pernilla Karlsson kör gärna följebil, men vill inte cykla. "Jag skulle aldrig betala för att plåga mig själv", skrattar Zung Halin Persson.
De gör det inte endast av plikt.
– Man får träffa mycket roliga människor och få reda på vad folk gör. Man har någon i bilen nästan hela tiden, berättar Zung Halin Persson.
De har samma pass som förra året med start 04.10.
– Vi är klara tolv vilket är rätt skönt, man är ganska pigg ändå, säger Pernilla Karlsson.
Följebilsföraren Kalle Qvist är också positiv:
– Det är kul att göra nytta.
Kalle Qvist har inte blivit avskräckt trots dramatik tidigare år. "Jag har plockat upp en som fått hjärnskakning. Hon visste inte riktigt var hon var", säger Kalle Qvist.