Ann Bjuvander fyller 78 år och lägger nu ner sitt företag efter 48 år. Det är med visst vemod, men hon har bestämt sig.
– Det finns ingen återvändo, nu har jag bestämt mig. Jag har hållit på i 48 år. Man vet inte hur länge man lever, jag ska unna mig att bara ha det lite skönt nu, jag fyller 78 år nu i veckan, säger Ann Bjuvander som driver Welocita heminredningar.
Redan för åtta år sedan hade Ann bestämt sig för att lägga ner sitt företag med tyger, lampor och heminredning.
– Jag hade tänkt lägga av, men det gick inte. Det här är min affär som jag själv startat.
Hon bestämde sig att fortsätta lite till.
– Jag ville fortsätta ha kontakt med mina damer som kommer in till butiken. Det är något socialt att gå till varje dag. Jag tycker det är så kul att prata och vara ute bland folk. Det är inte så lätt att bara sluta.
Hon startade sitt företag 1975 och öppnade upp ett av sina rum för tillverkning hemma i sin villa.
– Vi gjorde egna lampskärmar, bockade stommar och doppade dem i färg för att sedan hänga dem på tork. De hängde överallt i garaget, varje modell hade olika namn, som "krokus", "klockan" och "Welocita". Sedan sydde vi på tyget för hand och satte på dekorativa band samt långa fransar.
Varför just namnet Welocita på företaget?
– "Welocita" var ett namn på en lampskärm som jag tyckte var så vacker. Jag tyckte det passade så bra som namn på butiken.
"Man kan göra vackra saker med tofsar, den här kan man sätta på lampskärmar exempelvis", säger Ann Bjuvander.
Ann Bjuvander har sparat ett tidningsurklipp från 1991 när hon öppnade sin butik på Drottninggatan i Motala.
Ann Bjuvander år 1991 i sin nyöppnade butik Welocita på Drottninggatan.
Företaget växte och det blev ohållbart trångt hemma i villan. Hon flyttade in till stan, till större och större lokaler, tills hon 1991 flyttade till sin nuvarande butik på Drottninggatan och sedermera öppnade butik både i Linköping och Oskarshamn.
Ann ser tillbaka på sina många år inom företaget.
– Jag har varit runt, klättrat på stegar, satt upp gardiner och klätt om lampor. Många gånger har det varit stora villor, herrgårdar och företag där de vill ha nya gardiner i samtliga fönster. Jag har åkt dit och draperat bågar i varje fönster. Många har varit stamkunder och återkommit genom åren. Jag har haft så roligt.
Hon beskriver också att hon haft många kurser i både gardinsömnad och lamptillverkning.
– Jag har lärt många att sy lampskärmar och gardiner. Under några år hade jag kurs tre dagar i veckan i källaren. Det kommer in damer än idag som minns våra kurser.
Det här är lampskärmen Welocita som har gett namn år Ann Bjuvanders butik.
Ann Bjuvander skickade alltid med ett "sykit" till sina kunder förr i tiden.
Vad har varit det svåraste under åren?
– Det har varit mycket arbete, men jag har haft roligt.
Vad har varit det roligaste?
– Att träffa folk och höra att de blivit nöjda. Folk har sagt att jag har ett bra renommé, det är kul.
Vad har förändrats sedan du startade?
– Mycket. Nu är det färre som byter gardiner på samma sätt som tidigare. Förr var det byte efter säsong och högtid. Jag var alltid iväg och satte upp en gardin eller lampa någonstans, det blev som en livsstil. Men det är inte så mycket sådant längre, yngre personer är inte lika intresserade.
– Nu är det också färre av mina damer som kommer in till stan, det är svårt att parkera och parkeringsavgifterna har höjts, de väljer att åka någon annanstans istället.
Varför slutade du göra lampor?
– Det var ingen som ville ha den typen av lampor längre. På 70- och 80- talet var det stor efterfrågan, man ville ha en snygg gardin i köket och samma tyg i lampan över köksbordet och sedan en liten lampa i fönstret. Många köpte det som ett kit tillsammans.
Ann Bjuvander har fortfarande ett lager med olikformade lampskärmar som väntar på tyg och frans. "Förr hade jag både lamp- och gardinkurser i källaren, flera gånger i veckan. Det var jättepopulärt. Det kommer in damer än idag som minns våra kurser".
Det ligger ett genuint hantverk bakom handgjorda lampskärnmar.
Kommer du verkligen kunna stänga butiken nu?
– Ja, det måste jag. Tiden ändrar sig, men hade det varit en himla fart i stan hade jag nog kört lite till.
Hur känns det nu?
– Det känns lite vemodigt, 48 år med Welocita, det är klart att det känns. Men nu ser jag fram emot att ta det lite lugnt.
Ann Bjuvander lägger ner sitt företag Welocita efter 48 år.
Ann Bjuvander flyttade in i sin nuvarande butik på Drottninggatan 1991.